Sida 494
Ett jaktminne från Afrika. Af Erik E:son Rålamb. Med 4 bilder
456
ERIK F.rSON RÅLAMB.
långt sedan den var slutad sutto vi kvar kring elden för att vid en kopp »kaua», kafte, utbyta jakthistorier och iakttagelser med våra mörkhyade jaktkamrater, som i en vid krets i sina pittoreska ställningar och ljusa »bournous» bildade en fantastisk grupp vid skenet af den flammande elden.
Innan vi skildes för natten, anhöll kaiden, att administratören skulle benåda en fånge. Denne var en fattig beduin, som mot sin vilja kvarhålles i lägret för att hacka upp tufvor till att underhålla elden med. Han vägrade emellertid att göra detta samt hotade kaiden med sin hacka. Ursinnig öfver hans motspänstighet stegrade denne sin häst öfver honom och red ned honom. Då mannen föll under hästen, grep han kaiden med ena handen om foten, medan han med den andra blixtsnabbt ryckte knifven ur bältet och måttade ett hugg mot hans ben. Stöten felade, han öfvermannades genast
och bands samt dömdes att följa vår karavan till stationen för att där uttjäna sitt straff. Administratören, som ogärna ville återtaga en fälld dom utan särskild förevändning, fann en önskad sådan i min förbön. Mannen leddes fram, och det förkunnades, att administratören som en hyll ning mot sin gäst skänkte honom friheten. Ett glädjeskimmer flög öfver de mörka, starkt markerade dragen. Han nalkades, knäföll, kysste min hand, reste sig och gled ljudlöst bort mellan grupperna kring elden och försvann i natten.
Följande morgon i soluppgången väcktes vi med en kopp »kaua». Hästarna sadlades, och efter de öfliga afskedshäls ningarna sutto vi upp för att återvända.
Det var med en känsla af saknad jag vände hästen mot de blånande bergen som begränsade öknen i norr, en saknad öfver att de voro slut dessa härliga jaktdagar med de mörkhyade beduinerna i öknen.
afton i lägret. skiss i olja af erik f.:son rålamb.
Källa: Project Runeberg ·
