Tillbaka Read Runeberg

Ord och Bild: 1896

Originalsida 153
Originalsida 153
Originalsida 152
Originalsida 153
152–153

Sida 153

Konst. Moderna finska konstnärer. Skulptörer. Af Jac. Ahrenberg

MODERNA FINSKA KONSTNÄRER. I39

det icke mera, han har varit det, ty också han skulle gifva sig under den mäktiga realistiska rörelse i konsten, som med Paris som centralpunkt slog sina svallvågor kring världen. Det tyckes mig som om i den sista Psykefiguren de första spåren af öfvergången mellan de tvenne skolorna skulle göra sig gällande. Visst är emellertid, att ifrån denna tid (1876) blifva hans figurer mera lifsvarma och mera individualiserade.

Runebergs främsta verk äro de minne-stoder han på beställning af Finlands ständer utfört, den öfver skalden J. L. Runeberg (aftäckt 1885), den öfver kejsar Alexander II (aftäckt 1894) och Pehr Brahestatyn i Åbo. Om ock i båda dessa förstnämnda konstverk hufvudfi-guren är den minst betydande, så har han däremot i bifigurena åstadkommit verk, som icke blott höra till det bästa, det mest fullmogna vi inom monumental skulptur äga att uppvisa, utan äfven äro af den art, att de tryggt kunna jämföras med likartade arbeten i andra land. Detta gäller främst den jungfruliga figuren Finland, vid skaldekonungens piedestal, med den vackert modellerade kroppen och det sinnande, vemodiga och dock förtröstansfulla uttrycket i ansiktet, samt gruppen »Patria» framför och nedanför kejsaren-storfurstens staty. Dessa sistnämnda verk och den granna gruppen »Vetenskap och konst», äfvenledes hörande till kejsarmonumentet, äro de hörnstenar, på hvilka W. Runebergs rykte som konstnär hvilar och hvilar tryggt.

Kejsarmonumentet är för öfrigt icke

walter runeberg modellerande professor g. ljunggrens byst. amatörfotografi för »ord och bild».

ett fullt helgjutet verk. Jag för min del kan aldrig försona mig med proportionerna mellan hufvud- och bifigurer och bristen på enhet mellan dessa bifigurer. — Trenne af dessa äro draperade som antika stoder, den fjärde är finskt bondfolk i hvardags-kostym. — Äfven den omständigheten, att de fyra grupperna endast ytligt ansluta sig till hufvudfiguren, är enligt min åsikt icke lycklig. Man kan på den mellersta piedestalen ställa lika väl Alexander I, Nikolai I och Alexander III som Alexander II. Huru nära ansluta sig icke bifigurerna Potemkin, Suvoroff, Diderot, Grim, Orloff m. fl. i Katarina II:s monument i St. Petersburg till hufvudpersonen, för att icke nämna bifigurerna i Fredrik II:s ryttarestod i Ber-

Källa: Project Runeberg ·