Sida 154
Konst. Moderna finska konstnärer. Skulptörer. Af Jac. Ahrenberg
I40
]AC. AHRENBERG.
e. wickström.
lin! Frånsedt dessa och några smärre anmärkningar ur ren arkitektonisk synpunkt, är det dock med glädje vi konstatera, att kejsarmonumentet, där det står i sin utomordentligt pompösa omgifning, fyller sin plats och är af framför allt praktfullt dekorativ verkan. I detta afseende kunna endast få af Stockholms monument jämföras med Alexandersmonumentet i Helsingfors. Till Runebergs beståndande arbeten hör äfven hans med glänsande teknik och varm uppfattning återgifna porträttbyster, af hvilka vi nämna den monumentala och storslagna bilden af Anders Fryxell i Nationalmuseum i Stockholm, vidare senator L. Mechelin, komerserå-det Borgström, general J. af Lindfors, professor G. Ljunggren i Lund m. fl. Runeberg är ledamot af, jag skulle tro, trenne akademier. Gift med en finska L. Elfving, var han 1862—76 bosatt i Rom, därefter i Paris till förlidet år; numera har har han nedslagit sina bopålar i Köpenhamn.
Vi äga ännu en skulptör — en som visserligen ännu tjänar i graderna, men som, det är ingen fråga därom, en dag, om hans tid blir lång, skall höra till det högsta befälet. — E. Wickstr'öm,{öåå 1864 i Åbo, är utgången ur en fattig svensktalande handtverkarefamilj. Han studerade först i finska konstföreningens skola i Åbo och i Helsingfors, kom sedan, tack vare några konstvänners, främst konsul Julins i Åbo tillmötesgående, till Wien, och blef där elev af E. Helmer. Och så kom han senare till Paris, där han svor den franska konstens fana, men med förbehåll, ty han
vill ha formen fransk, men innehållet finskt. Hans första arbete var en »Smultronflicka», men först 1890 väckte han ett visst uppseende genom sin sällsynt kraftigt utförda studie »En stockflötare». 1893 utställde han en liten behaglig skapelse »Oskuldens sömn». I dessa och andra arbeten röjdes visserligen redan en konstnär med ett utprägladt formsinne, man såg i honom en lofvande nybörjare men heller icke mera. Desto angenämare var den öfverraskning han beredde den konstälskande allmänheten, när han, bland fem deltagare i täflan om utfyllning af gafvelgruppen å ständerhuset i Helsingfors, utgick med första priset. Det är att märka, att han af den sextonhöfdade juryn erhöll priset (2,000 f. m.) enhälligt. Wickströms eskiss är en figurrik, komplicerad och omfattande komposition, men den är så beundransvärdt noga genomtänkt, att icke en enda figur gärna kan hvarken tilläggas eller utelämnas. Den hör, tyckes det mig, till de ytterst få skisser, som icke behöfva omarbetas, endast förstoras, för att vara fullt färdiga. Det hela uppbäres, därtill af en så varm och inspirerad känsla, en sådan öfvertygelsens styrka, att det omedelbart tilltalar hvarje finsk åskådare. Gruppen var sirligt utarbetad med smak och elegans i hvarje den minsta detalj och dock utan ängslig petighet. Om jag skulle jämföra honom med någon svensk skulptör, vore det med den tidigt bortgångne Axel Carlsson. Liksom denne äger han ett märkvärdigt fint öga för arkitekturens fordringar. Reliefen — om man kan kalla den så, ty flere figurer äro fullt fristående — återger Alexander I vid Borgå landtdag 1809. Wickström är en mångkunnig man, han kan med sina händer göra hvad som hälst, han tecknar, svarfvar, snickrar, smider, spelar och framför allt modellerar. Han har i närheten af Keuru station uppfört åt sig eget hus, efter egna ritningar, i en egen kuriös s. k. finsk stil, där han nu modellerar kejsare, hofmarskalkar, generaler och hela stassen från 1809 års landtdag. Som mellanarbete har han utfört ett par duktiga porträtt, däribland den förlidet år aftäckta porträttbysten af tondiktaren Fr. Pacius.
Jac. Ahrenberg.
Källa: Project Runeberg ·
