Sida 535
En läkare. Af Ernst Beckman. Med 7 bilder
EN LÄKARE.
493
me såsom en tillgifvenheten och tacksamhetens frukt efter någon tids behandling eller efter vunnen förbättring. Men det inträder vanligen omedelbart, så snart doktorn uttalat sitt lugnt bestämda: Nu gör »vi» det eller det. Den kraftiga viljan, förbunden med ett väl proportione-radt själfförtroende, imponerar ovillkorligt på patienten. Doktorn gör ett starkt intryck af tro på hvad han säger, tro på
sitt mål och dess medel, och detta väcker tilltro. Härmed är det första motståndet brutet: i och med detsamma ligger patientens inre öppet och mottagligt för ett slags suggestion — icke hypnotisk, utan blott en hög potens af den suggestion, som städse utgår från en viljekraftig personlighet.
Detta sitt inflytande begagnar doktor
Westerlund för att icke blott fysiskt utan ock psykiskt uppfostra sina patienter. Särskildt i fråga om nervlidande måste ju kuren mycket ofta syfta till viljans uppfostran. Liksom en fattig endast då erhåller den rätta hjälpen, om han lyftes upp på själfhjälpens fasta mark, så är det ock med dessa nervöst fattige, från hvilka lidandet röfvat viljans stål. De måste lära att med manligt mod och re-
signation blicka in i lifvet, att härda sig mot plågan, att icke, hur tung den än må kännas, kasta arbetsyxan i sjön. Doktor Westerlund visar sig härvid som en verklig pedagog i lifvets skola, där ingen har fribref mot nedflyttning till någon af lidandets många olika klasser, hvilka alla fordra växlande behandlingssätt. Med ovanlig människokännedom förstår han
enköping.
Källa: Project Runeberg ·
