Sida 441
Ett svenskt skaldöde. Skildradt af Gustaf af Geijerstam. Med 3 bilder
ETT SVENSKT SKALDEÖDE.
4O3
liksom för oss att stänga oss inne i ett arbetsrum. Men vi måste också komma ihåg, att Molin var en man, hvilken för sitt nöje dagligen under lång tid badade i motströmmen omedelbart ofvanför Nämforsen i Ångermanland, ensam besteg Sulitelmas topp, åkte skidor som en lapp, lät sig glida utför bärgshällar nästan med fallhastighet och njöt af nöjen som att bland
glaciererna hoppa öfver afgrunder på 1,000 fot.
Hur djupt han kände sitt eget lifs underliga enstöringsöde visar midt i den karga, torrt humoristiska skildringen en passus sådan som den om brännvinsflaskan och liket. Hela tiden fanns hos honom en underström af den känslan, att han var en paria, men en paria, som förfogade öfver hela skatter af den rikaste poesi.
Det är karakteristiskt, att han i sina bref så sällan kommer sig för att tala om sina litterära planer. Det är, som om tanken på allt annat knappast lämnade honom tid. Men man får en inblick i, hur mycket som sysselsatte honom, när man läser följande i bref till en af Molins konstnärskamrater och vänner. Detta bref visar hela vidden af det stoff, med
hvilket denne rike fattigman satt inne. Det visar också enstöringens försagdhet och bristande tilltro till framtiden och de möjligheter, hvilka lifvet plägar skänka, just när allt hopp synes ute.
I detta bref, som är dateradt Bodö den 26 mars 1896 —- alltså ungefär en månad före sin död — skrifver han:
»En sådan gosse som jag slår sig aldrig i världen igenom — och, hör det!
kartläggningsexpeditionen på sulitelma. handteckning af david ljungdahl efter amatörfotografi.
Källa: Project Runeberg ·
