Sida 19
Växtlifvet i folkets tro och diktning. Af Eva Wigström (Ave). Med 9 vignetter, tecknade för »Ord och bild» af Gunnar G:son Wennerberg
VÄXTLIFVET I ' FOLKETS TRO OCH DIKTNING. 33
trådar kring rågstrå! Stackars glädje-törstande människobarn! Måtte stråen med den röda tråden ha vuxit långt förbi sorgens svarta tecken, när ni i morgon afton syna dem! Se så, nu äro vi vid vårt tillfälliga hem! I trädgården hvi-skas och skrattas mellan syrener och jasmin; det är några ungdomar som af nio grässtrån binda hvad de kalla önske-krans. — Så flackt och tomt det gamla orakelspråket nu blifvit! Seden finnes kvar, men den gamla symboliken, anden däri, har försvunnit med poesiens Vineta, och till oss gamla hviskar han stundom ur det skimrande djupet, att i sjunkande sekelkväll skall blott fröet läggas till den underfulla fyrväppling, som en dag skall återgifva folken deras sunda
andliga syn. Då skall åter Vineta stiga ur djupet.
Midnattstimmen är längesedan förliden, ungdomen slumrar på magiska kransar och drömmer om kärlekslycka; men husmodern är redan ur bädden för att taga in sina hvita dukar, genomvåta af midsommarsdaggen.
»Jag samlar in jäst», säger hon med en mångårig erfarenhets trygga ton. »I natt har allt i naturen lif, själfva vattnet blommar, och af dess hvita skum blir äfven jäst, men jag föredrar midsommarsdaggen.»
Visste hon då, att jästen räknas bland växtrikets alster?
Nej, visst inte, men folktron är i många fall sä underbart klarseende.
Källa: Project Runeberg ·
