Ord och Bild: 1896

8

EVA WIGSTRÖM (AVE).

senare prästkrage, efter de hvita ringkragar, som prästerna i Danmark ännu bära. Här och där i bygderna häfdar hon ännu sina höga anor och benämnes Hvita elden, men den gamla förföljelsen mot Balders bryn spåras där tillika, ty hvita elden får skuld för att bränna sår på de händer, som bryta henne.

Den hvita gungande åktinnan (näckrosen) kan du i afton lämna i fred, hon ber dig att få lefva sitt hemlighetsfulla lif; förstår du ej hennes bön utan rycker henne upp från djupet, blir du döf. Herrans- och Mariehänder (orchidèen) blomma på den fuktiga ängen; tag gärna de vackra blommorna till din drömkrans men gräf ej upp dess rötter, ty du skulle kanske då finna den ondes svarta finger däribland. I din rökelsekvast kan du binda in den blommande blindnässlan (Lamium album), där blir ändå nog af hennes rörstänglar, i fall du senare skulle behöfva några för att genom dem blåsa bort »älfva- och ommeblåst», som åstadkommer röda, svullna lemmar.

Tst, låtsa ej se dem! Det är en ungdomsflock, som frän stenrösen samlar kärleksörten (Sedum Telephium), som vet mera om den rätta kärlekens art än alla andra träd och örter, ty den lefver på så oändligt litet, tål både ondt och godt och blir under alla förhållanden växtvärldens fetknopp. Därför talar denna ört ännu till människors barn naturens djupsinniga språk, och naturbarnen förstå det ännu och sätta kärleksörten i långa rader i de låga, midsommarprydda stugorna, där de gro under takbjälkarne,

så det synes hvilka namngifna människopar som böja sig tillsamman.

Stilla! säg ingenting åt de gestalter, som syssla där innanför trädgårdshäcken! Det är husets folk som binder trådar kring isops-, åbrodds-, salvie- och pionbuskarne samt sätta äggskal öfver dessa senares blodröda knoppar, ty under midsommardagen bor kräftan i dessa örter samt i libstickan och måste på detta sätt hindras att flyga i näsan på okunniga människor, som under dagen lukta på dessa örter.

Är din drömkrans färdig nu ? Du skall icke svara, ty då förlorar den sin mystiska makt, men jag vet, att du ej tycker om att gå ensam öfver korsvägen denna kväll; därför följer jag dig hem. Tag min hand, om du känner dig rädd under denna vår midsommarvaka! Ser du gossen, som går kors öfver de fyra sammanlöpande vägarne? Han gör ej något värre än du gjort med din blomsterplockning; han hämtar sig fyra grässtrån från korsvägens fyra väderstreck för att få drömma om sitt blifvande —-huskors under morgontimmarne.

Så du skälfver, lilla okunniga stadsbarn ! Följ du bara med öfver gräsvallen! Mannen, som låtsar slå gräs, där knappast strå finnes, förer bara lien öfver den klena växten för att liksom hetsa och locka den till en kraftigare ansträngning, så att efterhostens eller nästa års grässkörd må blifva riklig.

Nu gå vi gångstigen genom det böljande rågfältet! Nej vänta, där sitter ju en grupp och binder sorg- och glädje-