Sida 17
Växtlifvet i folkets tro och diktning. Af Eva Wigström (Ave). Med 9 vignetter, tecknade för »Ord och bild» af Gunnar G:son Wennerberg
VÄXTLIFVET I ' FOLKETS TRO OCH DIKTNING.
17
Assa foetida) gör rökelse och röker där de haft sitt tillhåll. Det vore ett lagom straff, om man bara hade till hands fröhuset af spikklubban, vuxen på kyrkogård, och med denna klubba gaf sådana onda människor ett slag i hufvudet. De skulle genast dö af ett sådant slag, det är väl sant, men hade de väl bättre lott förtjänt, de eländige, som ej äro värda att se gräs gro?
Lugn och ljuf är den årstid, då linet växer på marken, ty under dessa månader råcla ljusets makter öfver mörkrets. Men äfven linets frö besitter makt öfver de af andevärldens invånare, som ej vilja hålla sig borta från jordlifvet, och det hvita, solblekta linnelärftet äger krafter, hvilka betvinga de hemlighetsfulla vidunder, som bevaka gömda skatter.
Den underfulla midsommarkvällen sänker sig öfver skog och sjö, öfver berg och dälder; snart kommer den natt, då allt i naturen har lif och utvecklar mystiska krafter. Se dig väl fore, människobarn! Akta på tingen, nu kommer stunden, då du kan förekomma mycket ondt, få veta något om framtiden och äfven vinna praktiska fördelar.
Passa på ormbunken, om du kan, i fall du i skogen binder kryddkvasten, som under hela året är god att röka med bland husdjuren. Men tag för säkerhets skull tre fyrväpplingar i fickan, i fall din väg går förbi den där torftäckta kojan, du vet, där dödens träd, den lilla aromatiska cypressen, gror i sin kruka i
Ord och bild, J:c årg.
fönsterkarmen. Kanske gumman, som bor därinne, just håller på med ögon-förblindande konster och framtrollar ting, som blott äro skenbara; fyrväpplingen gör dig klarsynt och oberörd, så du kan le åt henne. Skratta dock ej högt, ty det är ej så otroligt, att där emellan taklök och tjärblommor oskyldiga lif på västra sidan af taket gömmes en från kyrkogården hemtad dödskalle, fylld med grafmull, i hvilken hon under besvärjelser sått ärter, som skola mogna till olycksbringande skörd. Slå kors för dig och gå förbi utan att se tillbaka!
Likt guld och silfver skimrar det vid vägkanten, men rör ej guldet; det är villervallan, förargelseblomman (Galium verum), som bringar oreda och förtret in i huset, när helst hon kommer in. Våra förfäder kände denna hennes egenskap och läto ej narra sig af det namn, Roms präster gåfvo henne: »Marias sänghalm». Jo pytt! Den heliga jungfrun rörde säkert aldrig vid ofridsbringerskan.
Den silfverskimrande blomman där bredvid kan du lugnt sätta in i den krans af nio slags blommor, som du i afton under tystnad vill binda och lägga under din hufvudkudde. Ända tills för femtio år sedan bar vår hvita fältblomma sitt urgamla namn: Balders brå; så började folk, som ej kände stort till den hvite guden, men väl till: »Kommer, kommer inte?» ändra namnet till Balders-språk. Det är våra förfäders heliga blomma, därför skulle hon omdöpas af de kristna prästerna och gjordes till en symbol af tonsuren, kallades prästskalle,
Källa: Project Runeberg ·
