Ord och Bild: 1896

6

EVA WIGSTRÖM (AVE).

(ormbunken Osmunda regalis), samt gifvit henne kunskap att bruka den, så att hon bara behöfde fråga denna växt för att få veta allt hvad hon önskade. Saffa-busken är sedermera spridd i landet, men ingen förstår numera att tala med densamma; eljes kunde många hemliga ting blifva uppenbarade.

Äfven andra ormbunkar besitta stora hemliga krafter. Dessa örter fälla sina frö på klockslaget tolf i midsommarnatten. De äro ej lätta att tillvarataga, som väl är, ty komme de i allmänt bruk, skulle det bringa hela människolifvet i den största villervalla. Ett par gånger har man sett prof härpå, när personer, som sofvit i skogen midsommarnatten, råkat, sig själfva ovetande, att få orm-bunksfrö i fickorna. Eljes skall det uppfångas med tre hvita sammanlagda pappersark; det fina fröstoftet har kraft att genomtränga de två arken, men på det tredje får det stanna, och med detta i fickan blir man alldeles osynlig.

Kunskapen härom har kommit till människorna genom skogsfrun, som en gång blef så vildt förälskad i en yngling, att hon trodde sig kunna vinna honom genom att förtro honom många af växtlifvets hemligheter och slutligen sökte frälsa sitt lif genom erbjudande att röja ormbunkens alla hemligheter. Han motstod dock den fördärfbringande varelsen och sköt på henne med den bössa, hon själf lärt honom ladda, men konsten att göra sig osynlig, den hade hon lärt honom.

Af örnbräken (Pl. aquilina), vår stör-

ste ormbunke, kan ynglingen och flickan få veta initialbokstäfverna till sin tillkommandes namn. Man behöfver endast i sned riktning afskära ormbunkens stam; där stå bokstäfverna tecknade i samma ögonblick. Tyskarne säga visserligen, att deras »Adlerfarren» alltid framvisar en dubbelörn, men det beror troligen på — tyska jordmånen.

Tryckt intill jorden, växer lummern (.Lycopudiiim complanatum) och djärfves ej lyfta sitt öga mot himlen. Då Kristus lefde här på jorden, var lummern en stor buske med skarpa taggar, men då man däraf gjorde en krona åt den korsfäste Herren, blef busken förvandlad. Till tecken på att Skaparen ej vredgas på växten, har den blifvit begåfvad med hälsobringande krafter, till gagn för bäde människor och djur.

Lätt och luftigt går älfvornas dans öfver blommande avg, men på sumpiga ställen bygga de sig broar af älfnäfver [Marc ant hia polymorfa), och denna är oumbärlig vid tillblandning af rökelse, som utdrifver sjukdomar och andra olägenheter, hvilka blifvit vållade af onda makter och elaka människobarn.

Ondt skall med ondt fördrifvas. Giftiga och stygga äro de ångor, hvilka från afgrunden inneslutas i allt det trolltyg, som i fördärfbringande afsikter utkastas .af trollkarlar och häxor. Men dessa få sannerligen umgälla sina gärningar när man af älfnäfver, hvitlök och dyfvelsträck*, (harts af växten Fertila

* Dyfvel = djäfvul.