Sida 556
Litteratur. Det moderna Italiens författare. Prosalitteraturen. Af Helmer Key
514
HELMER KEY.
matilde serao.
rigt många moderna italienska författare med mer eller mindre framgång, såsom t. ex. Luigi Capuana, F. de Roberti, Roberto Bracco, hvilken sistnämnde hufvudsakligen verkat såsom dramatiker, med flera andra, men framför alla dessa torde man af denna riktning böra minnas en kvinna, den talangfulla redaktrisen af tidningen »Il Mattino» i Neapel,romanförfattarinnan Matilde Serao.
För att fatta och riktigt bedöma henne, såväl hennes förtjänster som hennes fel, torde det vara nödvändigt att känna något om hennes person. Hvad sotn först och främst förbluffar är hennes förvånande arbetsförmåga. Sålunda skrifver hon i sin tidning dagligen flera spalter, dirigerar ytterligare en litterär tidning och producerar två eller tre sidor at" de romaner eller noveller, som hon under pseudonymer på olika håll publicerar.
Därtill kommer, att hon själf administrerar sin förmögenhet och sysselsätter sig med sina barns uppfostran och att hon vid viktigare politiska debatter brukar resa till Rom för att själf diktera korrespondenser och riksdagsöfversikter och detta med en omdömesskärpa, som få journalister af facket besitta.
Detta jäktande lif har naturligtvis icke kunnat undgå att sätta sin prägel på hennes verk. Man märker, att författarinnan är en människa, som lefvat midt i det moderna världsvimlet i besittning af en uppöfvad, ständigt vaken observationsförmåga. Men formen lämnar åtskilligt öfrigt
att önska. Man ser, att det har fattats tid för det lugna utarbetandet utaf stilen, som icke sällan är alltför diffus och bred. Men å andra sidan skänker denna tvungna brådska ofta en viss omedelbarhet och friskhet åt uttrycket vid återgifvandet af det moderna storstadslifvets oupphörligt skiftande intryck. Hon har gifvit oss ögonblicksbilder af mycken intensitet.
Matilde Serao är alltigenom modern; vi sakna hos henne liksom hos de flesta andra af det unga Italiens författare blicken för det förflutna. Så t. ex. framträder i romanen »La Conquista di Roma», sotn skildrar det moderna lifvet i Rom, nästan alls ingen känsla för den eviga stadens historiska eller artistiska minnen. Hon hör till dem, som uteslutande lefva samtidens lif. I alla frågor, som röra det, är hennes intresse i stället så mycket varmare; detta vare sig det gäller sociala reformer, en vetenskaplig kongress eller tidens senaste mystiska rörelser, en vallfart till Bayreuth eller till Jerusalem.
Det religiösa intresset har särskildt i hennes senare skrifter tagit sig uttryck och tyckes hvila hufvudsakligen på den öfvertygelsen, att mänskligheten, om de gamla religiösa idealen ramlat, måste söka sig nya vägar mot idealet utom hvardagslifvets tryckande sfer. Huru än framtidens dom om Matilde Seraos författarskap må falla, säkert är, att man aldrig skall kunna frånkänna henne värde såsom sedeskildrare af en tid, som hon i många fall bättre kännt än de fleste.
Den mest habile af alla det nya Italiens författare är milanesaren Gerolamo Ro-vetta, sympatisk för resten och i viss mån anspråkslös till sin karakter men affärsman ända ut i fingerspetsarna. Han tillhör ingen skola, har förmodligen ingen religion och ingen annan djupare öfvertygelse heller, men är däremot en särdeles utmärkt observatör. Han skildrar det medelmåttiga i lif, begåfning och moral med mycken talang. Genomsnittsmänniskor känna i hans böcker igen sig med alla sina små fel och svagheter, utan att i minsta mån löpa risk att bli klandrade, på sin höjd en smula satiriserade, men på sådant sätt att det kryddar skildringen eller liksom ger den en bismak af en lagom, behaglig själfironi. Häraf kommer författarens stora framgång. Han får alla på sin sida, förutsatt att man
Källa: Project Runeberg ·
