Sida 174
En sjösmäll. Af Erik Hedberg. Med 5 bilder af författaren
i6o
ERIK HEDBERG.
mjölnargårl n. Ja' stanna' ja', för ja' ville si, ocken hä var, å så är hä allt trifli't iblann te' få språka lite smått. Anbe-langandes dä, så går hä allti' lättare ma' den saken, nåe en får nå'n i lag mä' säg, än nåe en ä' alldelens för säg ensamman.
Ja' stanna' ja' fö'ståss, å' gubben kom fram te' mäg, å' vi hälsa' å' språka å' så vidare. — Bäst gubben stog å fundra', så börja han på å' kuxa mäg stinnt i syna å' så frägte han mäg, om int' ja'
hett' Anders. Då vardt ja' mä' fundersam, å' så kom ja' — hur ja' fundra' — underfund mä', att hä var Gädd-Jan.
Gubben stog å' glodde på mäg en stund å' så tog han mäg i hand å så sa' han: Tack för sist, sa'n, hä va allt en jäkla sjösmäll du gjorde, når vi råkas sist, sa'n, tänk att ja' for i väg så oskapligt långt, så att, fastän ja' har knoga' i så många Herrans år, sa'n, så har ja' allt en bra nog lång bit kvar hem till Värmlan' än, sa'n.
Källa: Project Runeberg ·
