Sida 25
Drottning Kristinas sista dagar. Af C. Bildt. Med 9 bilder
DROTTNING KRISTINAS SISTA DAGAR.
25
nal. Vapenföra karlar, som hade något mord eller rån på sitt samvete, sökte som en gunst att bli upptagna bland schwei-zarne. Var solden knapp, så voro de säkra för galge och galerer, och dessutom hade de tillfälle till en särskild liten biförtjänst. Lungaran låg, som vi sett, utanför Roms accis-område med en af de portar, där accisen skulle betalas, vid
smugglingen vid Porta Settimania det icke mindre, och som det kändes i pungen, gjorde de sig bättre hörda. Påfven beslöt slutligen att afskaffa kvartersrätten: den var ett privilegium, som han gifvit och således ansåg sig kunna återtaga. Ambassadörerna åberopade folkrätten, Kristina kunglighetens prerogativ. Det blef en bitter strid, och den redan
palazzo corsini, fasad at gatan efter ombyggnaden 173!—37
hvar ända af gatan, och genom dessa portar hade drottningens vagnar rätt till fri passage utan undersökning.
Bättre operationsbas för smuggling kunde ej gifvas, och den begagnades också i stor skala af kuskar, schweizare och drabanter i broderlig förening.
Voro monsignor Governatores klagomål öfver slöddret i kvarteret högljudda, så voro monsignor Tesorieres verop öfver
ljumma vänskapen förbyttes till öppen fiendskap. Kristinas skarpa tunga sparade ej den helige fadern. Innocen-tius, som var från Como, brukade på lombardisk dialekt svara »minga» (visst icke), då han afslog en supplik, hvilket hände oftare än att den beviljades, och hade däraf fått öknamnet Papa Minga. Kristina döpte honom nu till Mingone (minchione, dumbom). Hon
Källa: Project Runeberg ·
