Sida 338
Eleusis och de eleusinska mysterierna. Af Sam Wide. Med 5 bilder
30 6
SAM WIDE.
ning af Eleusis. Sedan perserna blifvit fördrifna från Grekland och de grekiska staternas frihet blifvit tryggad, blef en af de första uppgifterna den att återuppbygga de förstörda templen. I Eleusis, likasom i Atén, var det Kimon som började med detta; men lika litet som han i Atén hann fullända nybyggnaden af Parthenon, lika litet var det honom förunnadt att i Eleusis återuppbygga den förstörda mysteriehelgedomen. I Atén fortsatte Perikles det arbete, som Kimon begynt, och så skedde äfven i Eleusis. Men den perikleiska mysteriebyggnaden hade betydligt större dimensioner, än Kimons plan angaf. För att få utrymme för denna helgedom, måste Perikles' arkitekt Iktinos utfylla den sluttande terrängen med väldiga jordmassor och, för att sammanhålla dessa, uppbygga synnerligen starka stödjemurar. Perikles hade till-ämnat en yttre kolonnad åt samma sida som den äldre af Peisistratos uppförda men sedan förstörda, d. v. s. åt sydost. Denna kolonnad fulländades emellertid först i slutet af det fjärde århundradet f. Kr. af den berömde arkitekten Filon.
Den mysteriehelgedom, som Perikles lät uppföra, har i sina grunddrag stått kvar till den antika tidens slut. Egendomligt är, att denna under växlande byggnadsepoker ständigt bibehållit sin kvadratiska grundform. Naturligtvis hafva efter Perikles omfattande reparationer företagits, särskildt har under den romerska kejsartiden' en synnerligen grundlig restauration försiggått. Helgedomen stod i sin fulla glans till år 395 e. Kr., då den förstördes af Alarik. Det var alltså en af de hedniska gudstjänstplatser, som längst trotsat kristendomens framträngande.*
* Jag har med flit undvikit att använda benämningen »tempel», enär denna byggnad till formen betydligt afviker från det grekiska templet och äfven dess användning varit af annat slag.
Förutom den stora mysteriebyggnaden och det förut omtalade s. k. Plutontemplet inrymde det heliga området flere andra tempel, helgade åt de eleusinska guddomligheterna, samt rådhus, skatthus (för förvaring af helgedomens dyrbarheter), kolonnader, som erbjödo skugga och svalka åt de lustvandrande, samt votiv-skänker i talrik mängd. Ett särskildt intresse erbjuda de fästningsmurar, som begränsade och skyddade det heliga området. Här träffas murar från olika byggnadsskeden, frän Peisistratos' tid, från Perikles' tid, från det 4:de århundradet f. Kr. samt från romersk tid.
Märkliga äro de gamla murar, som voro uppförda af soltorkadt tegel. Sådant är lättare att åstadkomma än det brända teglet och begagnas ännu i dag i Hellas och Orienten vid uppförandfe af landthus samt inhägnadsmurar. Det soltorkade teglet lider af ett fel, som likväl i södern gör sig mindre gällande än hos oss. Det upplöses lätt af regn och fuktighet, hvarför det gäller att genom en eller annan beklädnad skydda sådana murar mot fuktighetens inflytande. Under forntiden finna vi ej sällan fästningsmurar uppförda af detta material. Den temis-tokleiska stadsmuren i Atén var uppförd af soltorkadt tegel på ett fundament af polygonala kalkstenar. Xenofon omtalar i sin grekiska historia, huru spartanerna under anförande af konung Age-sipolis intogo staden Mantineia, hvilkens murar voro uppförda af soltorkadt tegel. Den flod, som rann genom staden, uppdämdes af spartanerna och öfversvämmade stenfundamentet, på hvilket muren var uppförd. Denna underminerades, det soltorkade teglet började upplösas, muren vacklade, och invånarne nödgades dag-tinga. De murar af soltorkadt tegel, som skyddade Eleusis, blefvo vid persernas stormning delvis förstörda, men till en del stå de kvar ännu i dag, ehuru de
Källa: Project Runeberg ·
