Sida 340
Eleusis och de eleusinska mysterierna. Af Sam Wide. Med 5 bilder
30 6
SAM WIDE.
en gestalt som utbildats af den orfiska mysticismen och som särskildt i tiden efter Alexander den store uppträder med större makt i de religiösa föreställningarna. Enligt legenden skall han hafva blifvit jämmerligen slaktad af titanerna, hvilka uppäta hans lemmar, men Zeus läter honom lefva upp på nytt igen. Ett gudapar, som vi för öfrigt föga känna till, möter oss i inskrifter och äfven på en relief från Eleusis: det är ^guden och gudinnan» — andra benämningar ha de icke, något som väl bidrager till att förhöja det hemlighetsfulla i deras väsen. Man har förmodat, att det skulle vara ett gudapar, som dyrkats redan före Demeterkultens inrättande i Eleusis men sedan trängts i skuggan genom dennas allt mera växande glans.
En med Demeter och Persefone nära förbunden gestalt är Triptolemos. Ursprungligen är han en af den eleusinska slättens höfdingar, som efter sin död åtnjöt heroisk tillbedjan. Enligt sägnen skall han af Demeter hafva fått uppdraget att sprida sädeskornet och sädesodlingens hemlighet omkring bland människorna, först i Attika och sedan kring hela den helleniska världen. Denna hans sändning har blifvit förhärligad på en mängd grekiska vasmålningar och reliefer. På vasmälningarna sitter han ofta med sädesax i handen på en vagn med bevingade hjul och med spann af ringlande ormar. Bredvid Triptolemos stå med facklor i händerna Demeter och Persefone, af hvilka den sistnämda räcker honom en afskedsdryck. Bland reliefer, på hvilka Triptolemos är afbildad, intages det allra främsta rummet af den, som för bortåt femtio år sedan blef funnen i Eleusis. Till vänster från åskådaren står Demeter, klädd i en dorisk chiton, som faller ned i breda veck. Hon håller i ena handen en spira, med den andra öfverräcker hon åt Trip-
tolemos sädesaxet. Denne uppträder under gestalten af en naken yngling (en liten mantelflik, som är kastad öfver högra axeln, torde icke jäfva denna benämning) och mottager af Demeter sädesaxet. Till höger står Persefone, klädd i en fint veckad chiton och däröfver kastad mantel. I vänstra handen håller hon en fackla, med den högra sätter hon på Triptolemos' hufvud en krans af brons (som nu är borta) och inviger honom sålunda till hans höga kall att sprida sädens gåfva och med denna en högre andlig odling bland människorna. Denna berömda relief, som torde vara förfärdigadomkringmidten af 400-talet före Kristus, utgör ett af den attiska bildhuggarkonstens ädlaste alster. Den är ej blott ett konstverk af första rang, det hvilar öfver densamma en religiös stämning, sådan som den grekiska konsten i sina bästa dagar sällan mäktade inlägga i sina verk.
I våra dagar färdas man, som sagdt, från Atén till Eleusis vanligen på järnväg. Men det finnes äfven en annan väg, mera besvärlig men mera rik på stämningsfulla hågkomster från forntiden: det är landsvägen, som går fram ungefär där, hvarest uden heliga vägen» ledde till Eleusis. Man vandrar den vägen fram förbi Aténs botaniska trädgård genom den attiska olivslätten och öfverskrider därunder floden Kefissos. Efter ungefär tvenne timmars vandring hinner man till det förfallna klostret vid Dafni, hvars kyrka hyser ganska märkliga medeltida mosaikmålningar. Från en altan har man en förtjusande utsikt öfver den eleusinska golfen. Klostret vid Dafni är byggdt på det ställe, där i forntiden ett Apollon-tempel var beläget, hvars grundmurar äro ännu i behåll. Klostret ligger vid ett pass, som bereder genomgång genom det berg, som i forntiden benämdes Aiga-leos, och om vi följa vägen fram mellan de kala, med pinier glest bevuxna höj-
Källa: Project Runeberg ·
