Ord och Bild: 1896

374

GEORG PAULI.

na bli färdiga, vi skulle invitera en del härvarande konstnärer och konstvänner, som skulle taga dem i betraktande och diskutera dem. Herr F. skall sedan relatera diskussionen för mig, och jag kan däraf draga den nytta jag själf behagar. Finner du icke detta tillvägagående både praktiskt och konstnärligt?

Käre broder, du som har inflytande, sök att få det genomfördt i liknande fall. Det skall göra konst och konstnärer en stor tjänst — och döma parasiterna till en tynande tillvaro. Tant mieux! Nästa månad hoppas jag ha skisserna färdiga. Skall då beskrifva dem, om det roar dig. Lef väl.

Au revoir.

Din G. P.

3 juni 1894.

B. B.

Jag kan nu berätta dig, hvilka motiv jag valt för mina skisser och hur jag eljest tänkt mig saken. — Dekorativ konst och i synnerhet den, som användes i offentlighetens tjänst, anser jag bör vara enkel, klar och uttrycksfull. Ingenting är mig mera vidrigt än rebusmakeri på väggarne, och skulle det gälla takmålningar, tycker jag att brist på »tankar» snarare är bättre än för mycket däraf. Man riskerar ju att vrida nacken ur led vid att reda ut tankegången bland fotsulor, molntappar och draperier — och hvad glädje har man sedan af att målningen kanske är vacker?

Till ämnen för de båda sidofälten har jag valt motiv, som skola uttrycka de motsatta sidorna i Göteborgs samhällslif — handel och sjöfart på ena väggen, konst och vetenskap på den andra. Därmed har jag ock kunnat skildra själfva byggnadens historia, ty som du vet är museet inrymdt i Ostindiska Kompaniets gamla varumagasin. Skulle det behöfvas en inskription, kan den låta så här: »I det välstånd, som skapas af handel och sjöfart, trifvas konst och vetenskap.» Kan jag vara belåten med dessa ämnen, tror du? Jag tycker, att de äga ett visst samband sinsemellan — och med byggnaden och med samhället i dess helhet.

På midtfältet hade jag tänkt få en enkel, storslagen figur, som skulle represen-

tera själfva staden Göteborg, en stor blond kvinna, sittande på en snäcka mellan granitklippor med merkuriusstaf i handen och sänkande sin härskarblick öfver ett haf med många skär och många segel. Men jag är inte säker om det går, kanske skalan på figuren blir alltför olik de öfriga? Kanske kompositionen blir för mycket allegorisk, då de andra blott äro symboliska? Vi få se. Jag börjar i alla fall med sidofälten. Vestibulens karakter är ganska intim, därför har jag sökt individualisera mina motiv. Handel och sjöfart har jag gifvit en dräkt, som skulle uppväcka minnet af Ostindiska kompaniet i dess glansdagar, d. v. s. omkring midten af förra seklet, under det att motbilden fått kostymer från midten af vårt århundrade, till hvilken tidpunkt man i allmänhet daterar nuvarande museets uppkomst. Denna tid -— 50-talet — är mig särskildt kär att framställa. Den är tillräckligt aflägsen att äga förtoningens charme, tillräckligt nära för att jag ej skall stå personligt främmande för densamma. Jag minns, att du tyckte min stora dekoration i ateliern vid Glasbruksgatan i Stockholm — »Kärlekens ö» — just var min »note». »Parnassen» — konst och vetenskap — går i samma stil och samma dräkt —, och guldregnsbusken, som där dolde ett älskande par, strör nu sina klasar öfver måleri, musik och poesi. I skuggan af ett barrträd står Törnrosbokens skald. Kommer du ihåg det briljanta porträttet af honom på Skansen? Grönt får bli hufvudfärgen i denna bild. Blicken går :inåt land. Och blått i den motsatta, där man ser utåt det öppna hafvet.

I början roade det mig ej att komponera öfver »Handel och sjöfart», men se'n jag några gånger upprepat Ostindiska kompaniet, suggerade dessa ord en känsla af exotism, af vaggande färd till okända länder, och jag började min skiss med att sätta en kines mot blåa hafvet. En neger får packa upp hans varor framför en grupp svenska köpmän, som teckna sig mot seglen på en stor ostindiefarare, hvilken ligger för ankar i en hamn mellan nakna västkustberg. Inhemska fiskare handtera sin sillfångst — det kan bli lämplig motsättning mot orientens importerade lyx. —

Adjö för denna gång. Jag reser med Hanna till Visby; hon skall måla studier