Sida 486
En historisk vandring genom Stockholm. Af Ellen Fries. Med 14 bilder (Fortsättning och slut)
448
F.LLEN FRIES.
stad, som dock tack vare sitt läge och att den ej är tätt bebodd, om ock tätt bebyggd, är den hälsosammaste stadsdelen.
Det vore till stor skada ej blott i estetiskt afseende utan jag skulle ock vilja säga i etiskt. Det är ej betydelselöst för ett samhälle att ha en historia och att kunna liksom åskådliggöra för sig denna historia.
Det är med det historiska sinnet som med hvarje organ, det måste utvecklas, men då äger det ock en stärkande kraft för hela vår personlighet. Vi måste lära oss att ha en känsla för mänsklighetens enhet, för det ena släktledets skuld till det andra.
Det är en bitter sanning, att hvarje mänsklighetens framsteg tillika betecknar en förlust. Något af det gamla goda går bort för att lämna plats åt någon ny form af detta samma goda. Det är en evig växling, men kan det väl finnas ett mera upphöjdt, lärorikt skådespel än dessa växlingar? »Är den människa», säger den gamle Per Brahe, »huru länge hon ock lefvat hafver, föga annorlunda än som ett barn aktandes, den där icke längre vet tillbaka, än det hon själf kan minnas skedt vara.»
Ingenstädes framträder förgängelsens lag skarpare än inom det materiela arf, som den ena generationen lämnar den andra. Därför, är det historiska sinnet väckt, huru aktsam blir man ej, huru älskar man icke de sparsamma minnena
från svunna tider! Man vill ej att människan af onödigt nyhetsbegär eller fåfäng njutningslust skall gå förgängelsen i förväg. Man säljer ej då en gammal familjeklenod, som gått i arf från släktled till släktled, för ett modernt smycke eller för att ha ett stort kalas. Vi kasta ej undan farmors gamla psalmbok, i hvilken hon under ett långt lif haft sin glädje, såsom en onyttig, för oss värdelös bok, vi älska ej antikviteter blott därför att de äro moderna för närvarande, utan därför att de äro gamla, ha bevittnat gångna släktens lif och därför att de ofta äga egenskaper, som vår tids alster sakna, gedigenhet och flärdlöshet.
Vi älska då äfven de gamla minnena i vår egen stad. De äro visserligen få. Vår kultur har aldrig varit stark, den är ung, vi ha ett klimat, som verkar förstörande, och vi äga endast en eller annan kvarlefva från forna dagar.
Stockholm är 600 år gammalt, men Stockholm är ändå i stort sedt en alldeles modern stad; hvar generation har varit mån om att få uttryck blott åt sin tids idéer; Stockholm är lik en stad i Amerika och i Australien — med få undantag.
Det är några af dessa undantag vi ha letat fram, ej för att lära någon något nytt, utan blott för att påminna oss alla om, att vi dock lefva på gammal grund — på vår egen svenska grund, där våra fäder fore oss byggt och bott.
Källa: Project Runeberg ·
