Ord och Bild: 1896

38

E. G. FOLCKER.

återkommer här och hvar i utställningens arkitektur. Kransar af flaggprydda stänger omgifva deras kanter, flaggor och vimplar i långa guirlander sammanbinda deras spetsar och sträcka sig långt åt båda sidor. Vi lösa våra biljetter och inträda genom ett af de många kontrol-leringskorsen. Det perspektiv, som här öppnar sig för oss, är af den mest anslående, storartade och pittoreska verkan. De förut befintliga terrängförhållandena ha blifvit begagnade på så sätt, att anläggningens midtparti, den förutvarande breda chausséen, terasslikt höjer sig öfver området till vänster nedåt sjön, medan förra Lejonslätten till höger åter bildar ännu en terass därofvan. Midt för oss sträcker sig hela den breda anläggningen med sina grupper af ståtliga bladväxter, sina blomsterparterrer och gräsmattor, öfver hvilka de präktiga gamla träden här och där höja sina kronor. Halfvägs i midten se vi fyra små eleganta paviljonger, bukett- och förfriskningssäljares väl frekventerade tillhåll; och längst i bakgrunden hvilar på sin terass den väldiga industrihallen med sin kupol och fyra minareter, en ståtlig afslutning af det lifliga perspektivet och behärskande det hela genom sina proportioner och sitt läge. Se vi till vänster så öppna sig för oss mellan träd och byggnader förtjusande utsikter öfver Djurgårdsbrunnsvikens stränder och vatten.

Misstaga vi oss ej, eller har verkligen den gamla Pontinska villan försvunnit och dess skuggiga trädgård kommit inom utställningens område? I så fall är det sportsmännen vi se därnere skymta fram mellan träden i deras färgrika dräkter omkring paviljongen eller kring båtbryggorna vid stranden. Afståndet gör att vi kanske irra oss, men blicka vi åt höger, så möter oss en omisskännelig och påtaglig verklighet. Här står på sin gamla plats det nordiska museets stolta

boning, sådan vi sedan gammalt känna igen den; och kanske vi nu ställa våra steg åt denna sida för att på något närmare håll taga allt i betraktande.

Vi se genast, att museet icke är fär-digbyggdt, och om vi än aldrig så mycket längtat efter och fortfarande hoppas på denna storartade och ärorika national-byggnads fullbordan, måste vi dock erkänna det välbetänkta däri, att detta ej skett till utställningen. I sitt färdiga skick en af våra [ kolossalaste byggnader, skulle den här allt för mycket gjort sig gällande pä hela den öfriga anläggningens bekostnad, och då den i anledning-af läge och utrymme aldrig kunnat blifva hufvudbyggnad, måste den underordnas det helas totalverkan och är nu i sin provisoriskt tillbyggda gestalt både ändamålsenlig och af tilltalande verkan.

Intill den redan färdiga delen har fogats ett midtparti med rikt dekorerad gafvel och spetsbågsfönster, under hvilket den tredubbla portalen med sina breda trappor öppnar sig. Det höga tornet till venster med sin öppna lanternin, likasom midtpartiet i öfvergångsstil mellan gotik och renässans, går på förträffligt sätt tillsammans med hufvudbyggnaden så väl i dekorering som i materialets färg och utseende. Fortsättningen på denna byggnadskomplex utgöres af en lägre flygel med väggytor i puts mellan ramverk och dekorativa detaljer i mörkare trä. Den afslutas af ett särdeles pittoreskt lägre hörntorn i trä och stämmer i stil och hållning väl tillsammans med byggnaden i dess helhet, som ger en typisk bild af en gatufasad från 1500-talet, på samma gång som den ypperligt motsvarar sitt ändamål af utställningsbyggnad. Sedan vi tagit kännedom om första sektionens utställning af allt hvad till uppfostran och undervisning m. m. hörer, hvilken härinne har sin plats, kunna vi till var första hvilopunkt taga den inbju-