Ord och Bild: 1896

548

GUSTAF LINDGREN.

fönsteröppningar och i det trekopplade fönstret i korets altarvägg finnas rester af åldriga glasmålningar, hvilkas intensiva färg och mörka glöd i forna dagar säkerligen gifvit ljuset i kyrkan ett mystiskt skimmer. Tornet ofvanom vakt-gången är indraget bakom denna, och dess murhörn förstärkas och markeras genom på skrå ställda pilastrar, fordom krönta af gotiska fialer, som upptogo trycket från de fyra höga, gotiska rösten, öfver hvilka den åttkantiga spiran reste sig.

Dalhems kyrka besitter således en för en byggnad af jämförelsevis små dimensioner ovanlig rikedom i anläggning och utstyrsel och har dessutom ganska lyckligt undsluppit den vandalism, som öfvergått så många andra, äfven gotländska kyrkor i slutet af förra och början af vårt århundrade. Man tänke sig blott, att ännu i senaste tid den närbelägna Norrlanda kyrkas vackra romanska port med sina ståtliga järnbeslag lär blifvit ersatt med banala glasdörrar, liknande vanliga verandadörrar, och att dess präktiga korstolar inflyttats till fornsalen i Visby!

De skador, som uppstått å Dalhems kyrka, äro till stor del sådana, som tidens tand åstadkommit. Tornets fialer hafva vittrat och nedstörtat, spirans trävirke har angripits af röta och dess form vid reparationen ändrats från åttkant till fyrkant. Några af portalernas slipade kolonnskaft hafva fallit bort och ersatts med trä. En ful och torftig orgelläktare skymmer den vackra utsikten från västportalen mot koret och förvanskar skeppens fina, höga och utsökt afvägda proportioner. Altar-prydnaden — huggen i sandsten 1686 — är ett klumpigt barockarbete, illa harmonierande med den förtjusande, rikt och ädelt skulpterade predikstolen och de vackra bänkarne, som stamma från 1500-talet.

Också värdera Dalhems församling och dess nitiske herde sin sköna och ädla kyrka nog högt att vilja efter förmåga afhjälpa dessa af tid och ringa konstfärdighet orsakade brister, och ett af Kungl. Majestät 1892 fastställdt, af vår framstående etsare och arkitekt Axel Herman Hägg uppgjordt restaurationsförslag föreligger också, i och för hvars utförande dock den fattiga Gotlandsförsamlingen sett sig nödsakad att i ett upprop, biträdt af sådana namn som K. H. G. von Schéele, H. Hildebrand, G. Wennerberg, C. R. Nyblom, A. T. Gellerstedt, Th. M. Fries, Carl Norrby och Nils Höjer, vädja till den fosterländska konstens vänner och gynnare. Och då den erforderliga summan, 23,000 kronor, är mycket liten i förhållande till det dyrbara minnesmärkets skönhet och konstvärde, är det väl att hoppas, det denna vädjan icke skett förgäfves.

Ifrågavarande restaureringsförslag afser hufvudsakligen att återställa tornets forna utseende, borttaga den vanprydliga orgelläktaren och i stället uppföra två smärre läktare på båda sidor om tornbågen, ersätta de nuvarande bänkarne med nya öppna bänkar, återställa kor-stolarne i deras ursprugliga skick och flytta den nuvarande altarprydnaden till en annan plats samt i stället anskaffa en i ädlare stil hållen, med kyrkans former bättre öfverensstämmande ny altar-prydnad. En och annan af dessa åtgärder torde väl dock komma att under utförandet modifieras. Det är vid alla restaureringar viktigt att begränsa sig till just det nödvändiga, att icke beröfva den restaurerade byggnaden något, som kan bidraga till den konstnärliga effekt, dess byggmästare afsett, eller som kan belysa dess historia och öka pieteten för dess minnen och för fädernas fromhet och konstskicklighet. Och lika viktigt är det att utöfver det för byggnaden ur-