Sida 910
genomfört allmängiltiga regler för behandlingen af sjuka och sårade soldater.
Sina intryck från kriget samlade han i en bok, kallad »Eine Erinnerung an Solferino», hvilken utgör uppslaget till Genèvekonventionen och med hänsynslös realism skildrar gräsligheterna på slagfältet och i hospitalen samt i slutet kommer fram med hans stora tanke: den internationella ambulansen.
Dunant satte genast in hela sin energi på realiserandet af sina idéer, han reste kring och agiterade, och trots ringaktning, militära fördomar och afundsjuka gick han stadigt fram på sin en gång inslagna väg.
»Genfer gemeinnützige Gesellschaft», en vetenskaplig filantropisk förening i Dunants födelsestad, Genève, antog sig hans sak, och så kom ändtligen den internationella konferensen i Genève tillstånd. Den 6 okt. 1863 öppnades förhandlingarne, hvilka öfvervoros af 40 olika makters representanter.
Efter ett förberedande arbete i de af denna konferens tillsatta sektionerna sammanträdde så d. 6 juni 1864 i Genève den stora kongressen af staternas delegerade och utarbetade den berömda Genèvekonventionen, som fick folkrättslig auktorisering och nu erkännes af de flesta civiliserade nationer i och utanför Europa: barmhärtighetens fana, det hvita baneret med det röda korset, vajar nu på hvarje valplats.
Och dock existerar det många, som ej känna namnet Henry Dunant och hans arbete i humanitetens tjänst, och äfven i dessa dagar, då hans namn nämnes i förbindelse med det Nobelska fredspriset, finnes det nog de, som fråga: »Hvem är egentligen denne Dunant?» Hur förvånad blir då icke den frågande, då han får veta att Genèvekonventionens primus motor och »Röda korsets» stiftare -- det är just Henry Dunant.
Ett rykte vet äfven att förtälja, att Svenska Akademien skulle ha bestämt det litterära Nobelpriset åt den franske skalden Sully Prudhomme.
René Francois Armand Sully Prudhomme föddes i Paris den 16 mars 1839, var en tid anställd vid Creusotverkstäderna, studerade därefter juridik samt tjänstgjorde hos en advokat. Efter 1865, då han gjorde stor lycka med sina »Stances et poèmes», har han offentliggjort flere diktsamlingar. 1889 utkom en del af hans dikter på svenska af dr Göran Björkman. Sully Prudhomme är en tankedjup, filosofiskt anlagd natur med i hög grad ideell anläggning. Hans vers äro konstfullt ciselerade, kanske något spröda, men synnerligen harmoniska. Sedan 1881 är Sully Prudhomme medlem af Franska akademien.
-
»DYNASTIEN POULSEN.»
JOHANNES POULSEN.
ADAM POULSEN.
Foto. Laurberg, Köpenhamn.
Frågar man, hvilka Danmarks främsta, nu lefvande skådespelare äro, får man säkerligen i de allra flesta fall svaret: bröderna Poulsen: den skarpe och geniale karaktärsskådespelaren Emil Poulsen och den äkta danskt-gemytlige humoristen Olaf Poulsen. Och snart sagdt otaliga äro de roller, som de utmärkta artisterna kreerat allt sedan båda 1857 debuterade å »Det Kongelige». Stor var också saknaden, då Emil Poulsen för några år sedan af hälsoskäl måste lämna den scen, hvars prydnad han så länge varit. Han utnämndes då till professor, och erhöll verkligt storartade bevis på sympatier och aktning från alla håll. Naturligtvis var det också ett enastående evenement i Köpenhamns teateranaler, då Emil Poulsens bägge söner Adam och Johannes, för första gången visade sig å scenen. Denna deras debut, som i dagarne ägt rum å »Dagmarteatret» i Drachmanns »Renässance» blef också, som bekant, en kolossal succès, och kritiken har enstämmig framhållit de båda unga konstnärerna som begåfvade med sällsynta sceniska förutsättningar. I Adam Poulsen har man nu ändtligen, heter det, fått den unge lyriske älskare, som man länge saknat, en sådan som genom sitt blotta yttre synes född till stora segrar, och som tillika äger en själfbehärskning och intelligens, som utesluter all teaterplatthet. Johannes Poulsen synes äga ett glädtigare och lättare temperament än brodern, hans drag äro skarpare skurna, hans mimik liffullare, men som helhet verkade han ej fullt så harmonisk som denne. Men i alla händelser äro de båda unga männen friska, spelande talanger, och man har väl därför alla skäl att antaga att »dynastien Poulsen» skall komma att lefva minst en generation till!
