Sida 511
EN BORTGÅNGEN STORMAN
hvarunder han äfven bedref energiska språkstudier, återvände Tietgen till Danmark och slog sig ner som grosshandlare i Köpenhamn. Affären gick icke särdeles lysande för honom, men han skulle inom kort få tillfälle att i långt större förhållanden visa sin enastående talang. Det högre handelslif vet fick vid denna tid stark känning af saknaden af ett modernt bankväsende, och den danska affärsvärldens förnämsta representanter beslöto afhjälpa denna brist genom att starta den nya »Privatbanken». Den tjugoåttaårige Tietgen hade redan nu tillvunnit sig så stort förtroende, att han utsågs till bankens direktör. Detta var hösten 57 och knappt en månad innan den stora pänningkrisen kom, hotande att draga med sig större delen af den danska landsortens köpmän. Här fick T. för första gången tillfälle att visa tydliga prof på sina ovanliga egenskaper och, då han lyckades rädda Danmark undan den farliga situationen, stärktes hans position i banken i hög grad. Han offrade de närmaste åren uteslutande på Privatbankens utveckling, reformerade det dittills rådande byråkratiska formalitetsväsendet och införde det modärna, snart oumbärliga foliosystemet.
Nu inföll det olyckssaliga andra dansk-tyska kriget, landet låg snart i lägervall och folket stod dådlöst och overksamt under tyngden af de svåra förlusterna. Då grep T. in och nu började han energiskt och målmedvetet att bygga sitt stora lifsverk. Sedan han deltagit i ordnandet af de olika statslånen, som skulle återupphjälpa statens affärer, blåste han Utgifvande anda i det tynande handelslifvet. Han började med att förse landet med tidsenliga kommunikationer, startade »Det forenede Dampskibsselskab», anlade järnvägar i olika delar af landet, fick till stånd ett vidtförgrenadt spårvägsnät i den danska hufvudstaden och startade slutligen »Det store nordiske Telegrafselskab», som omslöt Europa och Asien med den budbringande elektriska tråden. Samtidigt härmed fick han till stånd en mängd storslagna merkantila företag, hvilka blefvo af ovärderlig betydelse för landets ekonomiska utveckling. Sålunda tillkom Burmeister & Wains världsbekanta skeppsvarf, Thingvalla-linien, de storslagna Tuborgsbryggerierna, De förenade bryggerierna, Köpenhamns Telefonbolag, Köpenhamns Byggnadsbolag, Sockerfabrikerna, De danska spritfabrikerna, Svitzers bärgningsbolag, Fakse kalkbruk, Pappersfabrikerna, Strandvägens ångspårväg och många andra stort tänkta och praktiskt genomförda företag.
De goda pänningtiderna efter fransk-tyska kriget voro slut, och konjunkturerna voro åter de sämsta möjliga. Då visade Tietgen en nationalekonomisk insikt, tack vare hvilken han undgick hvarje följd af den tryckta pänningmarknaden. Och snart kunde han fortsätta de stora företag, hvarmed han omspänt sitt hela land.
Och bland de många betydelsefulla saker han sedan hann med, är främst att nämna uppbyggandet af »Marmorkyrkan» i Köpenhamn. Den som sett de vittrande ruinhögar, hvarur Marmorkyrkan reste sig, har också sett den bästa symbolen på hvad Tietgens snille och viljekraft förmått skapa af det ruinerade Danmark. Då Marmorkyrkan ändtligen stod färdig, yttrade Danmarks konung de stolta orden: »Hvad icke sju danska konungar mäktat, det har Tietgen förmått.» -- --
Af denna sammanträngda antydan om hufvuddragen i Tietgens lifsgärning torde man dock kunna få ett begrepp om hans storhet. Men denna storhet bestod icke i den ena eller andra nyttiga anläggningen, den tog sig uttryck i den helhet, för hvilken det hela tillkommit, den plan, enligt hvilken T. återuppbyggde det merkantila Danmark.
C. F. Tietgen ägde geniets säkraste kännetecken: skaparelusten och skaparekraften. Det att skapa var för honom allt -- att skapa i stort och godt. Han ville skapa sitt lands ekonomiska helhet, och han gjorde det genom att lägga den solidaste grunden till Danmarks hela handelslif. Det låg intet småaktigt personligt vinstbegär bakom de stora planernas förverkligande, han kände icke den egoistiska baktanken och han lämnade alla de företag, han startat, midt i deras blomstring, utan att han ens förde den minsta förmögenhet med sig som segerbyte. Och om icke så varit, skulle Tietgen aldrig blifvit den han blef. Hans bevekelsegrunder voro nämligen långt större och ädlare än de flestes och den personliga drifkraften inskränkte sig till äregirigheten. Men denna var också så utpräglad hos T. som hos någon annan andens storman. Och han nådde den dag, då den tillfredsställdes.
Skarpsinthet och förutseende, vidsträckt synvidd och omsorgfull beräkning, fantasi, själfullhet, energi och arbetskraft smälte samman till den storväxta helhetsnatur, som till Danmarks nytta och till Danmarks heder bar namnet C. F. Tietgen.
LANDSHÖFD. GUSTAF RYDING. D.
Foto. Stein, Hernösand.
Med landshöfding Bror Tolf Gustaf Ryding bortgick åter en om fäderneslandet högt förtjänt man.
R. var född 1833 och blef expeditionschef i justitiedepartementet 1875, justitieråd 1879 samt utnämndes påföljande år till landshöfding i Västernorrlands län.
Som sådan har han särskildt arbetat med stort intresse för det vidsträckta länets kommunikationer och blef med sitt originella och välvilliga väsen snart mycket populär i sitt län, R. gjorde 1888 under tullstridens dagar som dess representant sitt inträde i Andra kammaren, där han slöt sig till frihandelsvännerna. Då Olof Wijk 1890 afgick från talmansstolen, förmåddes Ryding, som ägde stora sympatier i kammaren, att intaga denna vanskliga plats, å hvilken han emellertid -- hvad det nu kunde bero på -- alldeles icke lyckades. R. insåg detta själf och afsade sig ledamotskapet af Andra kammaren samt lät invälja sig i Första. Riksmötena 94-98 hade han ånyo plats i Andra kammaren, då han bl. a. 1896 var ledamot af komitén för behandlingen af den kommunala rösträttsfrågan.
