Sida 4110
EN VANDRING GENOM DÜSSELDORF-UTSTÄLLNINGEN.
Korrespondens med fotografier för HVAR 8 DAG.
DÜSSELDORF-UTSTÄLLNINGEN: Industrihallen.
Den tyska industriens framsteg under de sistförflutna tvänne årtiondena har tagit sig ett storartadt uttryck i den utställning som för närvarande pågår i Düsseldorf i fabriksdistriktens centrum.
Särskildt järn- och ståltillverkningen har under denna tid fått sådana dimensioner, att Tyskland på detta område knappast har någon europeisk konkurrent å världsmarknaden. Helt naturligt är då, att dessa alster skola vara företrädesvis, ja man kan gärna säga absolut öfvervägande representerade. Men vid sidan af dem intaga äfven andra industrigrenar, särskildt textilbranschen, ett vackert rum.
Düsseldorf har ju sedan gammalt ett stort anseende som en konstens hemort och en mängd skandinaviska målare ha gästat dess akademi. Men dess rykte inom Tyskland som industriort är nu ej mindre. Och detta jämte flera andra orsaker har medverkat att Industri und Gewerbeausstellung i år blifvit förlagd dit.
Norr om själfva staden, gränsande intill dess härliga Hofgarten, en synnerligen vacker parkanläggning, har man med stora kostnader torrlagt och planerat en stor sumpsträcka utmed Rhenflodens strand, utgörande en yta af 530,000 kv.-m. Utställningsområdet följer hela vägen flodstranden och består af en med densamma jämnlöpande gata ej mindre än 1,600 meter lång ett praktiskt sätt hvarigenom man med ringa möda kan genomgå hela expositionen från den ena ingången till den andra utan att förbise någon af dess många byggnader.
Man har, enligt hvad fackmän uttalat, vid de senaste stora världsutställningarne speciellt i Paris, kommit till den slutsatsen, att de stora expositionernas tid vore förbi, dels af finansiella orsaker, dels emedan den stora mängden af olika länders alster hindrar ett noggrannt bedömande af detaljerna, och ett riktigt uppskattande af de skilda industriernas verkliga ståndpunkt.
Af detta skäl är Düsseldorfutställningen endast representant för provinsen Westfalen och Rhenländerna, ej för det öfriga Tyskland. Det oaktadt är den af så stora dimensioner att den senaste Stockholmsutställningen ej på långt när kan täfla med densamma i storlek, något som tillfullo visar hvilka naturtillgångar dessa provinser ensamma besitta och som nu på ett framstående sätt här trädt i dagen.
Efter en kvarts färd från bangården på den elektriska spårvägen genom Düsseldorfs raka, moderna och med planteringar och statyer rikligt prydda gator, anländer man till hufvudingången, belägen under den stora Rhenbron som i tvenne spann sträcker sig öfver den här mycket breda floden.
Det första, som möter ögat, är en stor hvitmålad byggnad med skottgluggar samt pansrade torn. Det är Friedr. Krupps Paviljong, ägarens af de världsberömda järnverken i Essen, och hvars alster mången gång afgjort staternas öden kraftigare än diplomaternas aktstycken. Utanför hallen, som är i tre våningar, står ständigt en beundrande skara, betraktande några utställda pansarplåtar, mot hvilka profskjutningar verkställts med synbarligen godt resultat, d. v. s. pansaret har motstått kulornas inverkan och ej en enda har lyckats fullt genomtränga den solida stålmassan, ej en gång firmans egna kulor.
Vi inträda i hallen och göra en hastig vandring där. Man finner bl. a. tre stora kanoner om c:a 30 cm. kaliber, i sina kassematter, afsedda för pansarbåtar, ett pansartorn, en 13 m. lång pansarskifva, en mängd smärre förstörelseredskap och en söndertagbar kanon, som kan lastas på 4 hästar, modeller af krigsskepp samt en propelleraxel afsedd för en atlanterångare, upptagande hela salens längd. Dessutom finnes där en utaf cement utförd kustfästning med små modellkanoner och kassematter.
Bredvid Krupphallen ligger ett stort panorama, föreställande Blüchers gång öfver Rhen 1814 och som af besöken att döma, tilltalar tyskarnes nationella känslor. Därefter följa några paviljonger, innehållande flera af de stora firmornas fabrikat,
