Sida 4306
»Jaha.»
»Och så intet umgänge alls med grannarna.»
»Nähä.»
»Rästen sköter nog 'systern' om, när hon kommer.»
»Men det är ju rätt», fortsatte han, vändande sig till min värd, »ni har ju ert arbete i Stockholm?»
»Ja visst.»
»Ja, res genast in då och stanna kvar, tills det här är öfver. Men ni måste resa i dag. I morgon kan jag icke tillåta det!»
Och så reste doktorn.
*
Kl. 12 redan voro min väns hustru och jag ensamma. Naturligtvis hade jag stannat kvar för att möjligen vara till en hjälp, fastän grannarna uppfattade saken från en annan sida.
Kl. 4 e. m. kom »systern» från Stockholm, en lång, slank, behaglig ung kvinna med ett drag af oändlig godhet i sitt vackra anlete. Innan hon »kröp in i buren», som hon kallade det, språkade vi litet, värdinnan och hon och jag. Under samtalets gång fick systern syn på en Rönisch, som stod i salen. Icke minskades hennes angenäma uppenbarelse af att hon några ögonblick senare felfritt spelade en »Valse brillante» af Chopin!
Men tiden led. Systern skulle »in i buren». Som isoleringsrum hade valts ett litet rum 1 tr. upp. Det stod i förbindelse med en veranda, som vette utåt en björkdunge.
Nu gällde frågan, huru systern om dagarna skulle få en promenad. Genom den dörr, hon gått in i rummet, fick hon under sjukdomstiden icke gå ut. Således måste hon gå öfver verandan.
Den svåra frågan blef naturligtvis löst. Jag beordrades att resa en stege upp mot verandan.
Trots de kommande vemodsfulla dagarna, kan jag ännu icke återhålla ett skratt, då jag tänker på den långa sköterskan, som regelbundet två gånger om dagen klättrade på sin stege upp och ned.
*
Jag hade aldrig legat i karantän förr. Men inte var det precis obehagligt, det kan jag försäkra. Tvärtom. Detta afstängda lif tillsammans med en väns lilla präktiga hustru och småttingar verkade utomordentligt välgörande. Under de lugna, härliga våraftnarna spelade hon och jag bräde, sedan barnen kommit i säng. Och för den otäcka smittans skull drack både värdinnan och jag toddy om kvällarna, hon en liten alkoholsvag stackare förstås.
Vid karantänstidens slut var hennes toddy starkare, och hon gjorde mig »sprängjan» två partier å rad.
*
Men när den lilla tillfrisknat, när rum och klädesplagg blifvit rökta med den där ohyggliga formalinen, när den älskliga »systern» rest, när cognacen tagit slut och min vän återvändt i skötet af sin familj, återstod dock något annat, på hvilket vi, dårar, aldrig tänkt.
Det var malisen!
»I fyra veckor hade vi varit instängda. På fyra veckor hade min värdinna icke varit i kyrkan en enda gång. Hennes man var bortrest. Jojo! Hans »vän» gästade. Jojo! Sköterskan hade, naturligtvis, »det såta paret» (det var hon och jag, det) låst in, så den stackars människan fick hvarken vått eller torrt. Väl om de stackars barnen kunde få dö från en sådan mor. Stackars hederlige, bedragne äkta man. Den där uslingen från Stockholm (det var jag, det), som kunde förföra en väns hustru! Nåja, hon var inte en bit bättre, det eländiga stycket» -- -- hå, hå, ja, ja.
Jag undrar inte på att min vän såg litet ledsen ut, när hennes nåd malisen pumpade i honom allt det där. Han visste ju, huru orimliga saker man kan sätta ihop på landet, men det var dock med ett visst allvar, han på aftonen efter hemkomsten vid en toddy sade helt öfverraskande: »Ja, nu få vi tacka dig, käre vän, för att du hälsat på. Det var tråkigt den här gången, för du har ju inte fått vara ute och njuta af landtluften. Men, välkommen åter! Bättre lycka nästa gång!
Detta »consilium abeundi» stack mig, det erkänner jag. Jag visste, att jag icke förtjänat det.
Men jag reste dagen därpå, reste in och bad min principal om ursäkt. Och nu tillhör jag ej längre ledighetskommittén.
Hur är det det heter?
»Fåfäng gå, lär mycket ondt!» Malisen fordrar ibland, att det där gamla ordspråket skall besannas!
-
FJÄDERFÄUTSTÄLLNINGEN I MALMÖ.
I dessa dagar har i Malmö afhållits den första Allmänna Svenska Fjäderfäutställning. Utställningen var förträffligt anordnad och af stort intresse. Vår bild visar en grupp af betydande personer i denna angelägenhet, särskildt att därvid nämna herr A. Lagergren, den egentlige banbrytaren för fjäderfäsakens framsteg i Sverige.
Foto. Roikjer, Malmö.
GRUPP AF PRISDOMARE VID FJÄDERFÄUTSTÄLLNINGEN I MALMÖ:
Ordf. grefve Barnekow (1). Herr A. Lagergrèn (2). Sekr. G. Leufven (3). Grefve Wachtmeister (4). Frih. von Essen, Helliden (5). Major Frick (6). Häradsh. Lindman, Jönk., (7). Herr Hugo Lindgren (8). Disp. Hartman (9). Godsäg. Millqvist (10). Ing. Petterson (11). Godsäg. Bergendahl (12). Fröken Crawford (13). Fröken Grut (14). Fru Weibull (15) Fru Grut, Gammalstorp, (16> Fru Anderson, Tormenås, (17).
