Sida 506
SUMATRA GENOM EN SVENSK KAMERA.
Såsom ytterligare ett bevis på kinesens fanatism och grymhet, berättar vår meddelare följande episod:
«År 1889 fick jag anstälning på plantaget Silan, sultanatet Asahan. Plantaget var nyöppnadt, och disciplinen bland arbetarefolket ytterst dålig, så att oroligheter och bråk hörde till ordningen för dagen. Min arbetsstyrka bestod af 250 kineser med tvenne förmän. Efter någon tid måste jag afskeda en af de senare på grund af oduglighet. Då den af oss tillsatte efterträdaren ej behagade arbetarne, uppvaktades jag af dem med högljudda protester. Vi fingo nu veta, allt hvad som skulle hända, om den nye förmannen finge kvarstå i tjänsten: mord, brand, missväxt etc. skulle blifva följden.
"Emellertid förblef det, som det var. Detta gaf nu uppslag till en hemlighetsfull sammansvärjning under drickande af hönsblod, och såsom vi sedan erforo hade därvid blifvit beslutat, att den "nye herrn" -- d. v. s. jag såväl som den nye förmannen -- skulle förpassas till de bättre jaktmarkerna.
"Redan tvenne dagar därefter blef jag utsatt för ett mordförsök. Vid inträdet i en lada blef jag anfallen af en kines, beväpnad med en järnhacka, men på grund af en lycklig slump kom jag därifrån med några mindre skrapor och genomborrade hattbrätten. Samma eftermiddag, när jag genomvandrade tobaksfälten, arbetade kineserna med en sådan ifver, att man tydligen kunde märka, att något ovanligt passerat. Jag fick snart erfara orsaken, då jag midt ute på fälten fann den nye, präktige förmannen, till oigenkänlighet söndersargad och badande i sitt blod.
"Mördärne, tvenne kineser, som genom lottning under den omförmälda sammansvärjningen blifvit utsedda att utföra den hemska handlingen, sutto nu bredvid liket, lugnt rökande sina pipor. De förhöllo sig äfven fullständigt lugnt, när jag, som vanligt vid dylika tillfällen, fängslade dem genom att sammanbinda hårpiskorna.
"Tvenne nya förmän tillsattes efter hvarandra och blefvo på samma sätt mördade. Vid det sista mordet blef det allmänt upplopp bland arbetarne, flere lador uppbrändes och trenne kineser blefvo af oss skjutna, när de försökte en stormning af vår bostad. Vi hade då ej annan utväg än att sända halfva arbetsstyrkan i fängelse, hvilket naturligtvis var en stor förlust för plantaget."
BANDARBETETS VÄNNER» I BERLIN.
Som bekant anordnade »Handarbetets Vänner» i Stockholm i våras en liten utställning af sina konstslöjdalster i Sassnitz-Trelleborgsbyråns lokaler, i Berlin, hvilken utställning och försäljning ännu pågår. Emellertid äro dessa lokaler naturligtvis icke lämpade för en utställning i stor stil, på hvilken föreningens stora gobeliner o. d. få en lämplig plats.
Man kom därför på den idén att för en sådan stor utställning erhålla tillgång till Berlins konstindustrimuseum, hvilket är så mycket mera lämpligt härför, som det med sina stora konstindustriella samlingar och sin inflytelserika konstskola utgör ett slags centrum för de modärna konstindustriella Sträfvandena i Tyskland, framför allt i Nordtyskland. Museiledningen visade sig genast ytterst tillmötesgående och ställde hälften af museets s. k. ljusgård, hvarest specialutställningar på konstindustriens område ständigt finnas till förfogande, och så kom utställningen till stånd.
Densamma öppnades för en veckas tid sedan i närvaro af svenske och norske ministern i Berlin,
HANDARBETETS VÄNNERS UTSTÄLLNING l BERLINS KONSTINDUSTRIMUSEUM: Väggbonad i stjälkstyng af Fr. Maria Adelborg.
