Sida 404
JOHAN AUGUST MALMSTRÖM. +
Hans utveckling var jämn och lugn, han tillhörde hvarken de himlastormande eller de banbrytande, och ehuru han redan, då han slog in på konstnärsbanan och började läroåren, var 21 år gammal, möttes han dock aldrig på sin väg af några stora svårigheter, han vann snart nog erkännande och anseende. Och äfven om han ej nådde det stora mål, han i sin ungdom drömde om, nämligen att åstadkomma en nationell pånyttfödelse inom konsten på gammalnordisk grundval, så skänkte honom dock som sagdt hans konst tillräckligt både af framgång, erkännande och lifsinnehåll för att hålla hans håg frisk, hans skapareglädje och skaparekraft vid makt.
August Malmström var som många andra af våra konstnärer en hyddans son: fadern var jordbrukare, snickare och förgyllare, bördig från och bosatt i Östergötland, där sonen föddes den 14 okt. 1829. Till en början hjälpte han fadern vid dennes handtverk, bereddes sedermera efter ett olycksfall, som gjorde honom mindre duglig till handtverkare, tillfälle att studera vid konstakademien samt genomgick alla dess klasser under sex år, hvarunder han ock delvis själf fick sträfva för brödet.
Efter afslutade studier här hemma kom han 1856 till Düsseldorf. Härifrån hemsände han följande år sin bekanta tafla »Kung Heimer och Aslög», för hvilken han erhöll k. medaljen och akademiskt resestipendium. Färden gick nu till Paris, där han bl. a. var elev hos Couture, samt 1859 vidare till Italien, åter till Paris och så hem, dit han anlände 1863. Egendomligt nog målade han under hela denna utländska studietid uteslutande motiv ur den nordiska fornhistorien, af hvilka »Ragnar Lodbroks söner», »Blända», »Ingeborg mottager underrättelsen om Hjalmars död» äro de mest bekanta. Sedan 1861 agré vid Akademien, blef han efter hemkomsten 1864 ledamot af densamma. Han hade ock lyckan att komma med i den krets af geniala konstnärer, som vid denna tid samlades kring konung Carl XV, och Malmström var säkerligen en af dem, som öfvade stort inflytande på monarken i konstnärligt afsende.
Vid denna tid började han ock odla genren, och alster sådana som »Odygd», »Korthuset», »Sista paret ut!» äro samtliga barn af den hjärtegoda humor, som äfven fanns i konstnärens egen personlighet. Vid denna tid utförde han äfven sin vackra, poetiska tafla, »Elfvalek», hvilken jämte åtskilliga andra af hans arbeten återfinnas å Nationalmuseum. En väldig duk »Bråvalla slag», som han påbörjade redan 1869, blef aldrig fullbordad.
År 1867 utnämndes Malmström till professor i figurmålning och teckning vid Konstakademien, hvilken befattning han innehade till 1894, och som lärare nedlade han ett synnerligen nitiskt arbete. Han var ock under åren 1887-93 Konstakademiens direktör. Afhållen och omtyckt som lärare, var han naturligtvis mycket upptagen af detta sitt kall, men medhann dock äfven nu en afsevärd konstnärlig produktion, isynnerhet inom landskapsakvarellen, där många anse honom kanske ha nått högst, och som illustratör. På det senare området känna vi alla hans ypperliga teckningar till »Frithiofs saga», till »Ragnar Lodbroks saga», samt först och sist till »Fänrik Ståls sägner», där han åstadkommit ett nationalverk af rang.
Som enskild person var han omtyckt, som få, äfven inom de konstnärskretsar, där uppfattningen af de »brännande frågorna» var en annan än hans. Härtill bidrogo hans manlighet, hans flärdlösa redbarhet, den sträfvan efter det stora och höga i konsten, som städse utmärkte honom, samt den äkta konstnärsglädje han bar inom sig -- egenskaper, hvilka städse ha funnit återsvar hos den äkte konstnären, han må nu tillhöra hvilken »riktning» som helst.
T. v. T.
TVENNE PORTRÄTT FÖR DAGEN.
En veteran i järnvägens tjänst kan man med skäl kalla öfverdirektören vid statens järnvägars trafikafdelning J. E. M. Hahr, hvilken i dagarne efter 44 års oafbrutet arbete i statens tjänst nu begärt sitt afsked. Hr H. har varit en det praktiska arbetets man, och har deltagit i arbetet med våra järnvägars byggande allt från dessas första tillkomst. Efter att på våren 1855 vid 17 års ålder ha aflagt studentexamen, anställdes han nämligen vid byggandet af Köping-Hults järnväg och två år därefter vid statens järnvägar, där han, som nämnts sedan oafbrutet varit verksam, däraf i öfver 29 år på sin nuvarande post. Sannerligen ett ovanligt verksamt lif i fäderneslandets tjänst att se tillbaka på; och önska vi, att den ännu spänstige och kraftige mannen måtte många år få njuta välförtjänt hvila efter den långa arbetsdagen.
J. E. M. HAHR.
Den 13 okt. fyllde professor Oscar Fredrik Ferdinand Byström i Stockholm 80 år och hyllades härvid på olika sätt. B., hvilken ursprungligen var militär, tog afsked som kapten. Åren 1867--72 var han konservatoriets i Stockholm inspektor och har, som bekant, för öfrigt verkat som pianist, orgelspelare, sånglärare och kompositör af operetter, orkester- och kammarmusik samt sånger. Under de sista tjugo åren har B. uteslutande sysslat med kyrkomusik, i det att han samlat och utgifvit gamla melodier, bearbetat koraler och svenska messan samt gifvit konserter i omkring 1,000 svenska församlingar. Den gamle musikveteranen, som fortfarande är förvånande kry och ser ut allra högst som en 60-åring, lägger med ungdomlig ifver och varmt intresse för sitt arbete just nu sista handen vid ett nytt verk i kyrkomusik.
O. F. F. BYSTRÖM.
