Sida 2007
EN NYVALD UTLÄNDSK LEDAMOT AF SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN.
Till ledamot af vetenskapsakademien invaldes i december förra året den bekante engelske bankmannen och naturvetenskapsmannen sir John Lubbock lord Avebury, hvilken är ordförande i Nobelkomitén i England för föreslående af kandidat till litteraturpriset.
Lord Avebury, som är född 1834, uppfostrades vid Eton College samt blef 1856 delägare i faderns, den bekante astronomen och bankägaren sir John William Lubbocks bankaffär.
Han införde åtskilliga förbättrade metoder inom bankrörelsen och blef till följd häraf hederssekreterare i Londons bankirförening, förste president i bankirinstitutet och medlem af internationella myntkommissionen.
1870 invaldes han i underhuset, hvarest han varit representant för Londons universitet sedan 1880. Han har där slutit sig till den liberala fraktionen och lyckats få flere betydelsefulla motioner genomförda.
Äfven som vetenskapsman åtnjuter han ett stort anseende, har innehaft ordförandeplatsen i flere lärda sällskap, är hedersdoktor vid olika universitet och ledamot af en mängd akademier o. d. Sin största berömmelse har han vunnit inom fornforskningen och naturvetenskapen, i hvilken senare han framstår som en af Darwins främste anhängare, och har han i ofvanberörda ämnen publicerat en mängd skrifter, vittnande om grundlig forskning samt stor lärdom och genialitet.
Efter fotografi.
SIR JOHN LUBBOCK, numera LORD AVEBURY, nyvald ledamot af svenska Vetenskapsakademien.
Som synes, är lord Avebury i allo en prydnad för vår vetenskapsakademi -- »Royal swedish Academy», som engelsmännen kalla den ...
-
STRIDERNA VID THÉATRE FRANÇAIS.
LE BARGY. JULES CLARETIE. BARETTA.
Vid Théatre Français i Paris, den världsberömda skådebana, som ingen resande i Seinestaden försummar att besöka, råder, som bekant, sedan en tid tillbaka en strid mellan teaterns societärer, d. v. s. de förnämsta skådespelarne, hvilka äro delägare i affären, och teaterns af ministern för de sköna konsterna tillsatta direktör -- ty teaterns statuter föreskrifva, att en sådan skall finnas -- hr Jules Claretie, väl bekant i Stockholm sedan hans deltagande i journalistkongressen 1897.
Societärerna påstå, att Claretie ruinerar teatern, att han icke egnat sig med tillräckligt intresse häråt, o. s. v. Hvad det sista beträffar, är det nog sant, att Claretie är en man, soin har många järn i elden. Han är ju ursprungligen journalist samt roman- och novellförfattare, och sin journalistiska verksamhet, hvarpå han förtjänar glupska pängar har han icke uppgifvit, när han 1885 tillträdde chefsposten vid »Moliéres hus». Som bekant, har Claretie tagit liflig del i Dreyfus-affären -- han var till och med korrespondent under processen i Rennes -- och kämpat på den olycklige kaptenens sida. De höga societärerna vid Théatre Français, med den hyperelegante Le Bargy i spetsen -- hvilkens porträtt vi äfven här återgifva -- äro nationalister, och det politiska hatet har säkert bidiagit till att göra schismen akut.
Vi återgifva också en tredje bild -- af skådespelerskan Baretta-Worms, gift med den utmärkte skådespelaren Worms, hvilken behagliga artist nyligen lemnat Théatre Français och därvid hade en lysande afskedsföreställning. Baretta har framställt milda tankfulla kvinnonaturer och gjort det på ett synnerligen intagande sätt.
