Sida 1411
NORSK TRÄSKULPTUR.
ETT BESÖK HOS LARS KINSERVIK. Korrespondens med fotografier för HVAR 8 DAG af Annie Wall.
En varm augustidag kl. 11 f. m. stannade en »stolkärra», förspänd med en sådan där pigg liten fjordhäst, hvilken kan springa som ingen annan, utanför hotellet Ullensvang.
Där hade jag mitt ekipage, som skulle föra mig till Lars Kinservik, bosatt ungefär fem fjerdingsväg från Ullersvang. Jag steg upp i kärran, en liten »skydsgut» grep tömmarne, och Blacken var icke sen att slå in i raskt traf.
Solen brände nu ganska försvarligt, värmen dallrade i luften och på de af mejade kornfälten lyste kärfvarne som guld och utsände en mild arom. Med en och annan liten afvikelse följde vägen den härliga Hardangerfjorden, hvars blanka yta rubbades af ett par muntra delfiner, hvilka tumlade sig i yster lek. På ömse sidor af chaussén växte fruktträden oftast mycket tätt och för att undvika grenarna måste man ibland ödmjukt böja sig. Egendomligt nog är denna väg, kanske en af de vackraste i Hardanger, föga känd af turisterna, och jag var nog egoistisk att prisa mig lycklig öfver att vara ensam om den och slippa möta denna mängd af kortbyxade »globetrotters»,
VY ÖFVER SÖRFJORDEN OCH FJÄLLEN VID ULLERSVANG (Hardanger).
som annars svärmar kring öfverallt. Naturen hade riktigt tagit högtidsdräkten på sig: det låg liksom sång och klang i luften, och välluktande dofter uppstego från blomsterna på den upphettade marken.
Från en bondgård hördes glada stämmor och fioltoner. Där firades barndop, berättade skjutspojken, och just då vi närmade oss, kommo flera kvinnor iförda den smakfulla och klädsamma hardangerdräkten ut ur huset.
Vi stannade. Jag var genast framme med min kamera och bad några af dem »stå» för mig. Jo, då! Men först måste den nydöpte hämtas ut, förklarade en gammal mora; han skulle vara med på porträttet. Och med kom han, men så inlindad i schalar, att han såg ut som ett litet bylte ...
DEN NORSKE TRÄSKÄRAREN LARS KINSERVIK MED »HARDANGERFIOLEN».
Kinservik ligger inklämdt mellan höga fjäll vid en smal fjord. En mulen dag gör det säkerligen ett ofantligt dystert intryck, men nu förgyllde ju solen allting och kom bergen att té sig mindre mörka och tvära. Den lilla orten består af några få hus, spridda här och där i den trånga dalgången, och en åldrig, hvitmenad kyrka.
Vi stannade framför ett tämligen stort, omåladt trähus och frågade efter Lars Kinservik. En liten pojke svarade, att han bodde här och att han skulle säga till honom. Strax därefter visade sig en riktig kämpagestalt i dörren -- det var Lars. ^
Jag sade mitt ärende, att jag gärna ville besöka en af Norges förnämste träskärare, och han bjöd mig strax hjärtligt välkommen och förde mig upp i sin verkstad. Lars, hvilken är en enkel bonde, hade något afmätt och värdigt i alla sina rörelser samt ett allvarligt uttryck i ögonen. Med en betänksam åtbörd strök han ibland sitt långa skägg, och jag tänkte för mig själf, att det säkerligen var ganska sällsynt, att ett leende uppklarnade den mannens ansikte.
Verkstaden låg i öfre våningen och fäste jag där strax min uppmärksamhet vid ett präktigt, rikt ornamenteradt skåp, som Lars just hade under arbete. Kinservik har en mångfald af originella och vackra motiv i sina alster. Han
DE SEX HARDANGERKVINNORNA, HVILKA »STODO» FÖR VÅR KORRESPONDENT...
