Sida 115

Ett par klara tårar tillrade utför Elins kinder och gråtande lutade hon sitt hufvud mot moderns skuldra.

Dagarne gingo, men den unga flickan hade ingen lust att fara tillbaka. Stadsdräkten hade hon bytt ut mot sin gamla vadmalskjol, den tjocka, bruna flätan hängde åter utefter ryggen men rosorna på kinden glödde ej så friska som förr. Och någon sång ljöd ej häller mer från den lilla stugan.

En kväll sutto mor och dotter i köket och hade just slutat sin aftonmåltid, då dörren till rummet öppnades.

»Gå du och se, hvem det är, mor», sade Elin, »jag är lika nöjd om att möta folket här.»

Den gamla gick in i rummet, men hade knappast hunnit inom dörren, förr än hon gaf till ett utrop:

»Herre Gud, Johan!»

»Jo jo men, mor lilla», sade en välkänd röst »nu komma vi direkt ifrån Skottland. Fisket har gått med glans, och pängar ha vi på fickan.»

Elin stod bakom dörren och hörde bäfvande hvarje ord. Hon nästan var rädd för att visa sig för honom, som hon en gång stött ifrån sig.

»Nå, här må ni bra, ser jag», hörde hon Johan yttra. »Har mor hört någonting från Elin — hon har ju blifvit så fin nu... Hade hon varit min gamla Elin och varit här nu, hade vi kunnat gifta oss. Men det blir väl ingenting af med den saken...»

Han suckade tungt.

Nu tvekade hon ej längre. Lätt som en vind, innan modern hann få fram ett ord, sprang hon in i rummet och slog armarne om Johans hals.

»Hvad! Elin!»

Den unge fiskaren stod som träffad af blixten. Men Elin bara kramade honom med sina kraftiga runda armar, och hennes röst klingade så glad som aldrig förr:

»Ja, käre, käre Johan — din egen gamla Elin!»

VÅRT NYASTE KONSULTATIVA STATSRÅD.

K. H. L. HAMMARSKJÖLD.

Till konsultativt statsråd efter numera presidenten Sven Herman Wikblad, som ärft Hans Forssells plats som chef för kammarkollegium, har utnämnts revisionssekreteraren Knut Hjalmar Leonard Hammarskjöld. Det nya statsrådet, som gjort en lysande karriär, är ännu icke 40 år gammal och torde säkerligen på sin nya plats komma att blifva af ovärderlig nytta, ovanligt kunskapsrik och skicklig, som han är.

DET SENASTE LUNGSOTSANATORIET,

Hessleby vid Marienlund, invigdes lördagen den 28 september med en enkel men anslående högtidlighet, och återgifva vi af denna anledning dragen af sanatotoriets öfverläkare, docenten vid Lunds universitet d:r Nils Emil Wadstein. D:r W., som är född 1863, har redan en synnerligen vacker vetenskaplig bana bakom sig, och det nya sanatoriet är att lyckönska till sin framstående och humane öfverläkare.

N. E. WADSTEIN.

FREDRIK ÅKERBLOM. †

Med redaktören, fil. d:r Fredrik Åkerblom, som den 24 sept. afled efter en längre tids sjuklighet och svåra lidanden, bortgick åter en af de mera bemärkta personligtieterna i rikets andra stad. Att i de få rader, som här stå till buds, söka skildra hans lifsgärning, är ju en omöjlighet, och få vi därför inskränka oss till nämnandet af några data. Å. var född den 13 juni 1839, var efter vunnen doktorsgrad en tid lärare vid Göteborgs realgymnasum, blef 1873 redaktör för Göteborgsposten, där han kvarstod i 23 år, till dess han år 1896 grundade Morgonposten, hvars hufvudredaktör han var till sin död. Men han har därjämte idkat en betydande författareverksamhet, i synnerhet som forskare i Göteborgs äldre historia och på landtbrukslitteraturens område. Han var ock ledamot af landtbruksakademien och af Göteborgs k. Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle. Äfven för kommunala och allmänna värf togs hans kraft i anspråk: han var under många år stadsfullmäktig och representerade under en period Göteborg i Andra kammaren.

Foto. Jonason, Göteborg.

Som enskild person och inom sällskaps- och ordenslifvet var Å. högt uppburen, och med hans kvickhet, älskvärdhet samt stora musikaliska och poetiska begåfning hade han ju ock alla förutsättningar att här göra sig gällande. Han var inom de båda ordenssällskapen Par Bricoll och S. H. T. en af de främste, och öfver den stora högtidsfäst, som af Göta Par Bricoll i dagarne firats, och till hvilken han skrifvit den storslagna kantaten, kastade bortgången af dess mångårige ordförande stormästare en sorgens skugga. Denna sorg delas säkerligen af alla dem, som personligen lärt känna Fredrik Åkerblom, hans vänfasta sinne och hans ljusa, fasta tro på de goda makterna i lifvet och på dessas seger. T. v. T.

Skannad sida 15