Sida 1002
OTTO CHRISTIAN LOVÉN.
Den bekante anatomen och fysiologen, f. professorn vid Karolinska institutet Otto Christian Lovén kommer att med nästa januari månads utgång lämna sin befattning som sekreterare i Landtruksakademien, hvilken han beklädt sedan 1884, och i hvilken egenskap han redigerat akademiens »Handlingar och tidskrift». Närmaste anledningen till detta afskedstagande, hvarigenom Landtbruksakademien förlorar en synnerligen värdefull kraft, torde vara professor Lovéns hälsotillstånd.
Christian Lovén tillhör de äldre svenska vetenskapsmän, hvilka, samtidigt som de utvecklat en i hög grad framstående rent vetenskaplig verksamhet, tagit liflig del i det allmänna och därstädes varit icke mindre nyttiga.
Född i Stockholm den 12 mars 1835, blef L. student i Uppsala 1852, undergick kirurgie magisterexamen i Stockholm 1861 och blef 1863 med. d:r i Lund. L. var i ett par år t. f. adjunkt i anatomi och fysiologi vid Karolinska institutet, företog 1857--58 en längre utländsk studieresa och medföljde 1860--61 som uppbördsläkare korvetten Najadens expedition till Sydamerika och Västindien. 1863 blef han adjunkt i anatomi och fysiologi och 1874 förste innehafvare af den nya professuren i fysiologi vid Karolinska institutet, där L. året förut inrättat ett fysiologiskt observatorium. Från professuren tog L. afsked 1886 och har sedermera ägnat sig åt sekretariatet i Landtbruksakademien, hvaraf han redan 1882 blef ledamot.
L. har upprepade gånger för fysiologiska studier vistats utrikes. Hans vetenskapliga arbeten af såväl anatomiskt som fysiologiskt innehåll äro synnerligen värdefulla.
Men L. har, som sagdt, icke nöjt sig med att försjunka i vetenskapens värld och att framlägga sina rön för sina lärda kolleger. Han har äfven utgifvit populära skrifter -- t. ex. om blodet och om människokroppens byggnad och förrättningar -- och därigenom varit en af banbrytarne för spridandet af naturvetenskapliga kunskaper bland allmänheten -- en rörelse, hvilken nu som bäst pågår, och detta helt säkert till fromma för hela vårt land. Ty kunskap är ljus, och i ljuset trifvas inga osunda miasmor.
Professor L. har äfven under ett par valperioder varit en af Stockholms stads representanter i Andra kammaren. Som politiker har han anslutit sig till de liberala idéerna, ehuru han ansett, att »strecket» endast så småningom borde sänkas. Han har varit varm vän af nykterhetssträfvandena och religionsfrihet samt har bekämpat lifsmedelstullarne.
L. har vidare varit verksam som ledamot af arbetareskyddskommittén 1891--92 och af nya arbetareförsäkringskommittén 1891--93. 1887 valdes han till ledamot af Vetenskapsakademien. F. n. är den verksamme mannen äfven ledamot af statistiska tabellkommissionen och direktionen öfver Allmänna barnhusinrättningen i Stockholm.
I sanning en ovanligt rik och gagnande verksamhet att blicka tillbaka på! Många äro väl också de, som instämma i vår önskan, att hans lefnads afton nu må bli så solljus och vacker, som hans lifsgärning förtjänar det.
*
HANS GUSTAF PANTZERHIELM. D.
Med öfverste Pantzerhielm, som afled den 28 nov., har svenska officerskåren mistat en högt värderad kamrat, svenska armén förlorat en af sina mest dugande män. Förlusten är så mycket kännbarare, som den inträffat vid en tidpunkt, då armén är i stort behof af alla sina förmågor för att genomföra det nu påbörjade nydaningsverket, den är så mycket påtagligare, som öfverste Pantzerhielm på grund af sin ställning som krigsskolans chef var i stånd att göra sina framstående egenskaper kända, uppskattade och fruktbringande inom hela armén.
Född 1855, officer 1874, befordrades den aflidne ganska hastigt. Öfverstelöjtnant och chef för krigsskolan vid årsskiftet 1897--98, hade han helt nyligen nått öfverstegraden, då döden oförmodadt afbröt hans framgångsrika lefnadsbana.
Sin militära bana började Pantzerhielm vid Kronobergs regemente, hvarifrån han dock snart öfverflyttades till generalstaben. Här kom han hufvudsakligen att tagas i anspråk dels för de topografiska arbetena, dels som lärare i topografi och militärgeografi vid krigsskolan och krigshögskolan. För dem, som någorlunda följt med vårt kartväsendes utveckling under senare år, äro öfverste Pantzerhielms förtjänster på det topografiska området välbekanta. Hans bortgång måste betraktas som en oersättlig förlust för vårt kartverk, ehuruväl han under de senaste åren ägnade sina rika krafter åt ledningen af vår krigsskola. De fyra årsklasser officerare, som under öfverste Pantzerhielms ledning fostrats till sitt ansvarsfulla värf, veta, att den aflidne fyllt äfven detta kall som den rätte mannen på den rätta platsen.
