Sida 3509
GENERALMAJOREN E. F. VON DER LANCKEN, d.
Foto, Florman, Stockholm.
Pingstdagen på morgonen afled i hufvudstaden en af Sveriges allra skickligaste militärer, generalmajoren i generalitetets reserv Ernst Ferdinand von der Lancken.
»Trofast och ädelsinnad» stod det i dödsannonsen, undertecknad af den aflidnes broder, underståthållaren E. von der Lancken. Och i dessa epitet instämma säkert alla, som haft beröring med den kunskapsrike mannen. Ernst Ferdinand von der Lancken var en man, trofast icke endast i det stora och varmt älskande sitt fosterland, utan han bevarade samma trofasthet äfven beträffande lifvets små förhållanden. Af de två ålderstigna trotjänarinnor, som skötte om hans hem, hade den ena vårdat honom under den spädaste barndomen.
Von der Lanckenska ätten är af urgammal adel från Rügen och var redan 1190 i besittning af gods. Stamgodset var Lancken på halfön Wittow på Rügen, hvilket år 1315 var i ättens ägo. En Ludolphus Lancken omnämnes redan år 1226 i ett arkivdokument och en de Lancke är känd år 1335, och dennes sköldemärke var lika med det ätten ännu för. I ättens sköldemärke synes i öfre fältet, som är af silfver, den öfre delen af ett mot höger vändt lejon, och i det nedre fältet, som är blått, tre sexuddiga silfverstjärnor. Öfver den öppna tornérhjälmen föres en adlig krona och där ofvan en sexuddig silfverstjärna.
Under tidernas lopp förvärfvade ätten på Rügen stora besittningar samt blef äfven inhemsk i Mecklenburg. Den kom till Holstein, Ost- och
