Sida 3811
HALSBRYTANDE SPORT.
FRÅN STOCKHOLMS CYKELKLUBBS IDROTTSFEST.
Söndagen den 8 juni afhöll ofvannämnda sportklubb en större fest i Idrottsparken, hvarvid en del täflingar af mera vanlig art förekommo. Dock bör nämnas det skandinaviska rekord, herr Kristian Hellström (N:o »34» å bilden) slog under fotlöpning med 4 min. 38 3/5 sek. för en engelsk mil. Af mera uppseendeväckande slag var emellertid den svensk amerikanske konstdykaren Oscar Norin's prestationer. En ställning med 74 fots höjd (önskade 120 fot förhindrades af polismyndigheterna) var rest framför en helt liten bassäng, 4 fot djup. Från en 50 fot hög afsats gjorde han några eleganta hopp, baklänges och framlänges, och klättrade därefter upp till öfversta plattformen. Under publikens andlösa tystnad utförde han därifrån sitt hopp, dök ned i den blott 4 fot djupa bassängen och kom upp glad och nyter. Såsom ett extranummer utförde herr Norin det effektfulla konststycket att iförd en brinnande klädnad hoppa ned från 50-fotshöjden. Nedan synes till vänster ställningen från hvilken det högsta hoppet just företages; till höger företager mannen bokstafligen i eld och lågor sin luftfärd.
Foto. Lindahls fot.-aff., Sthlm.
*
BUNDEN.
Originalberättelse för HVAR 8 DAG af. E. WALTER HÜLPHERS. (Forts. fr. n:r 37).
Förvaltaren var sig lik och hade nu också haft mycket att styra och ställa med under höstarbetet. Om möjligt hade Alvar blifvit muntrare och gladare än förr med något af om seger medvetet i blicken. Det var som om han gått med ett hopp om något, som han visste snart skulle gå i uppfyllelse, och hvad för ett hopp, det hviskade litet hvar af betjäningen om där i gården. Ty att fröken Magnhild ändtligen hade blifvit fångad, det var numer en offentlig hemlighet. Men att det ändå till slut skulle bli förvaltaren, som hon förut visat ovilja och som man rent af tyckt henne vara orättvis och hård emot, det var mer än man kunde begripa. Hur hade det gått till?
Husmamsellen trodde att det var, emedan han först och främst var en vacker och ståtlig karl och emedan han alltid varit så artig och uppmärksam emot hennes fröken. Hon hann ju knappast tänka på en sak, innan han redan hade utfört den åt henne. Och så respektfull han var! Och alltid med det där vackra och bedjande i ögonen! Nog syntes det då att han skulle ha gått genom eld och
