Sida 4512
det med stenar betäckta, grunda vattnet -- den ene ett stycke framför den andre.
Slutligen kastade ban en blick öfver skuldran, och då han fann att han ej var förföljd, vände han sig om. Han greps af förvåning. Från det ögonblick, då cefalopoderna uppstege ur hafvet, hade hans rörelser varit så snabba, att han ej fattat hvad ban förehaft. Nu förekom det honom att han plötsligt vaknat ur en elak dröm.
Ty där var himmeln, klar och fylld af aftonsolens sken, hafvet glittrande i detta skarpa ljus, böljornas mjuka slag mot stranden och kransen af mörka klippor. Båten flöt nu på rätt köl och höjdes och sänktes af vågorna ett stycke från stranden. Hill och hafsodjuren, all denna uppståndelse och ångest under kampen för lifvet, allt hade försvunnit som om det aldrig funnits.
Mr Fisons hjärta slog häftigt; hans blod knäppte och vibrerade ända ut i fingerspetsarne, och han andades med svårighet.
Någonting saknades. Under några sekunder kunde han ej tänka tillräckligt klart att förstå hvad detta kunde vara. Solen, himmeln, hafvet, klipporna -- hvad var det? Då ihågkom han den större båten med de lustfarande. Den hade försvunnit. Han undrade om han inbillat sig det hela. Han vände sig om och såg de två arbetarne stå sida vid sida under ett utsprång af de höga röda klipporna. Han tvekade om han skulle göra ett sista försök att rädda Hill. Hans fysiska krafter tycktes plötsligt svika honom, lämnande honom planlös och hjälplös. Han vände sig mot land, vacklande och vadande emot sina två följeslagare.
Han såg sig ännu en gång tillbaka, och där lågo nu de två båtarne; den ena längst ut till sjös, rullade häftigt, med bottnen upp.
III.
Så tillgick det när Haplotheutis ferox visade sig på kusten af Devonshire. Hittills har detta varit dess värsta angrepp. Mr Fisons berättelse, tagen i sammanhang med den rad af bad- och båtolyckor, om hvilka jag redan talat, och frånvaron af fisk å Cornwall-kusten peka tydligt på en svärm af dessa djuphafs-odjur, som långsamt sökt sig fram till den af ebb och flodvatten berörda kustlinien. Man har sökt orsaken till detta migrerande i hunger; men för min egen del föredrar jag Hemsleys alternativa teori. Hemsley antager att en samling eller ett stim af dessa djur kunnat fått smak för människokött, till följe af något skeppsbrott, som försett dem därmed, och att de sedermera begifvit sig ut på rof, utanför deras vanliga zon; börjande med att anfalla och förfölja skepp, och så slutligen nående den engelska kusten i den atlantiska trafikens kölvatten. Men det skulle ej löna sig att här diskutera Hemsleys beundransvärdt logiska och öfvertygande anförande.
Emellertid ser det ut som om odjurs-skocken denna gång åtnöjt sig med fångsten af elfva människor, ty för så vidt man vet, funnos i den andra båten tio människor, och man känner med säkerhet att ingen af dem visade sig sedermera i Sidmouth den dagen. Hela kusten mellan Seaton och Budleigh Satterton patrullerades hela dagen och natten af fyra båtar tillhörande »Preventive Service». Alla voro beväpnade med harpuner och huggare, och allt som kvällen skred, slöto sig till dessa ett antal andra armerade, af enskilda personer utrustade båtar. Mr Fison deltog ej i någon af dessa expeditioner.
Fram mot midnatt hördes höga nödrop från en båt ett stycke ut till hafs, sydost om Sidmouth, och man såg, att en lanterna svängdes på ett besynnerligt sätt därute -- af och an, upp och ned. De närmaste båtarne skyndade genast till stället. De djärfva personerna i denna båt -- en sjöman, en präst och två skolgossar -- hade faktiskt, sade de, sett odjuren passera under båten. Dessa varelser
Amatörfotografi
GÖTEBORGS NYA ELEKTRISKA SPÅRVAGNAR.
Å vagnen igenkännes spårvägarnes nye chef, ingeniör Edström, (med ett papper i hand) samt styrelseledamöterna hrr Boman och Henriques; främst nedanför vagnen står styrelsens ordförande hr August Koch.
