Sida 412
Då kom emellertid käjsaren, som af dem hvilka önskade strid mellan det liberala Berlin och käjsaren skildrats såsom mycket vred på Berlin, med en af sina vanliga öfverraskningar. Han bad telegrafiskt öfverborgmästaren Kirschner, som förut två gånger vägrats audiens i dessa angelägenheter, och byggnadschefen Hoffman att besöka honom å det nära Berlin liggande jaktslottet Hubertusstock. Där mottog han dem på det hjärtligaste och öfverlade länge med dem om stridsfrågorna -- utom borgmästarevalet -- angifvande sina motiv, korteligen på ett sätt, som till stor del afväpnade berlinarne och tog bort den svåraste spänningen mellan käjsaren och hans residensstad. Följden har ock blifvit att Berlins stadsfullmäktige äfven där de ansågo sig icke kunna tvingas därtill, synas vilja taga hänsyn till käjsarens önskningar, hvarför »Märchenbrunnen» torde komma att få en något annan gestalt.
DEL AF DEN FÖR BERLIN AFSEDDA »SAGOBRUNNEN»: Prinsessan Snöhvit.
DEN NYE EMIREN.
HABIBULLAH KHAN har efterträdt sin fader, Abdurrahman, på Afganistans tron. I en autobiografl som den aflidne emiren för några år sedan utgaf skrifver han: Under det andra året (1871-72) skänkte mig den allsmäktige en son, hvilken jag kallade Habibullah (älskad af Gud). Han är nu min äldste son och tronarfvinge. Två år senare skänkte mig Gud en annan son, som jag kallade Nasrullah (Guds seger). Emiren hade äktat en dotter till konungen af Badakshan, men hon välsignades icke med något barn, utan Habibullahs och Nasrullahs verkliga moder var en af hennes slatvinnor. Habibullah lider af en besvärande tunghäfta, enligt faderns utsago tillkommen vid ett försök att förgifta honom.
THEODOR MOMMSEN.
ETT 50-ÅRS-JUBILEUM.
Af de berömde tyske lärde är det icke ensamt Rudolf Virchow som i dessa dagar firat jubileum. Äfven den andre kvarlelvande ur den krets kraftiga, ryktbara åldringar, som prydde den förste käjsar Wilhelms regering, professor Theodor Mommsen, har firat ett jubileum, sitt 50-åriga professorsjubileum och detta på samma dag, som hans vän Virchows 80-årsdag firades med en så storartad, i sitt slag enastående internationell hyllning. Fornforskaren och historieskrifvaren Mommsen är ännu äldre än Virchow; redan för fyra år sedan öfverskred han åttiotalet, men är fortfarande liksom denne andligen och kroppsligen frisk, utöfvar som förr sin lärarverksamhet och deltager med intresse i det politiska och kommunala lifvet i Berlin.
