Sida 4813
som kastat lappen till honom. Han hade hastigt läst dess innehåll, kastat den till inspektören och med ett språng hoppat upp på det bortilande tågets sista vagn.
Han öppnade dörren, steg in och satte sig midt emot den unga damen.
»Jag höll nästan på att komma för sent», sade han. »Ni trodde väl knappt att jag skulle hinna med?»
Lilly betraktade honom frågande, men så förstod hon, att han ville gifva sig ut för att vara en bror eller nära släkting till henne.
»Ja, jag hade nästan förlorat allt hopp. Men vill ni ej slå er ned bredvid mig?» frågade hon.
Han bytte plats på det mest ogenerade sätt i världen, och under tiden hann Lilly antyda, att den skäggige mannen hade ett vapen i handen. Skulle han fatta situationen?
Han fortsatte sitt samtal helt obesväradt. Plötsligt utbrast han:
»Om ni ser ut på den sidan, skall ni få se ett hus, byggdt utan framsida. Det äges af en lungsiktig person. Ni kan se direkt in i rummen. Se! Se där! Ser ni det?» ropade han ifrigt. Lilly sprang upp och främlingen reste sig till hälften.
Om det fanns ett sådant hus ellar ej fick hon ej klart för sig, ty den unge mannen hade sprungit tvärs öfver kupén, böjt sig ned, gripit revolvern och kastat ut den genom fönstret öfver främlingens hufvud.
Nästa minut tumlade båda i en vild strid om hvarandra på golfvet. Med ett tillbakahållet skri åsåg hon tvekampen. Allt hvad främlingens kappsäck innehöll föll ur och ströddes kring sofforna i vagnen.
»Om jag endast kunde binda hans ben», sade den unge mannen, i det han prässade in honom i ett hörn, »tror jag att han snart skulle vara öfvervunnen. Slit loss ett gardinsnöre! Försök få det om fotlederna på honom. Se så där ja! Drag åt hårdare! Ännu hårdare. Gif mig nu det andra snöret, och vi skola binda händerna på honom»
Nu låg han på golfvet säkert bunden. Med ögonen lågande af raseri följde han hvarje deras rörelse.
Plötsligt stannade tåget vid en anhaltstation. Konduktörerna kommo springande, och tvänne män sattes att vakta den vansinnige under det Lilly tog sitt resgods och med den unge mannens hjälp flyttade det till en annan kupé.
Vi ha endast att tillägga, att sedan de närmare meddelat sig med hvarandra, funno de, att de voro på väg till samma station, och att de båda voro bjudna till bal den kvällen hos familjen Parker.
»Men Lilly, känner du ej Frank, vår bror, som är sjöofficer och nu kommer hem efter åtta års långresa? Ha ni haft ressällskap ända från London och ändå behöfva presenteras för hvarandra?» sade en af flickorna förebrående, då hon hälsade dem välkomna vid stationen.
Med spänd uppmärksamhet åhörde syskonen berättelsen om det obehagliga reseäfventyret, hvilket för Lilly blef början till den lyckligaste och ljusaste tid i hennes lif.
*
DELTAGARE I SVERIGES TULLVAKTBETJÄNTES FÖRENINGS 3:dje ÅRSMÖTE I GÖTEBORG DEN 14-16 AUGUSTI 1902.
Föreningen stiftades 1900 och räknar nu 21 kretsföreningar och 687 medlemmar. Nästa årsmöte hålles i Stockholm år 1903.
