Sida 4913
HVAR 8 DAGS NOVELLBLAD. XXII.
ETT ÅNGRADT BROTT. Kärleksroman af Cecil Aschleigh. Öfvers. för HVAR 8 DAG.
.Jag blef intagen första gången jag såg honom, där han satt vid den lilla viken, sysselsatt med att måla af det vackra strandpartiet.
Jag smög mig på tå bakom honom, och utan att han märkte mig, kastade jag en blick öfver hans axel. Då jag stått en stund, kom han att vända sig om och rodnade som en flicka, då han blef varse mig.
»Inte illa», började jag i en gillande ton.
Han log och svarade sarkastiskt: »Å tusen tack.»
»Nej, men jag menade det verkligen», förklarade jag. »Jag målar något själf.»
»Så egendomligt. Ni målar själf? Jag trodde endast det var kvinnor, som sysselsatte sig med sådana bagateller.»
»Ni synes ha en mycket dålig tanke om kvinnor, min unga vän», anmärkte jag.
»Ja, i sanning», svarade han.
»Jag tillåter inga förklenande omdömen om dem i mitt sällskap», sade jag så allvarligt som möjligt.
»Ogift, kan jag förstå», svarade han cyniskt.
»Ja», genmälte jag.
»Då kanske ni dömt er själf till ett ständigt celibat? Jag hoppas edra flickbekantskaper till fullo uppskatta detta ert allvarliga beslut.»
Den unge mannen föreföll mig väl personlig i sina anmärkningar, hvarför jag försökte leda samtalet in på andra ämnen.
Jag bad honom göra mig sällskap till hotellet, men han underrrättade mig att han var absolutist.
»Tillåt mig komplimentera», svarade jag ironiskt, »Antagligen är väl det orsaken till att ni har en så skär hy.»
På så sätt skämtade vi rätt ogeneradt med hvarandra en stund och blefvo goda vänner innan jag, kom mig för att säga mitt namn.
Jag erbjöd mig stå till råds vid val af motiv.
»Mycket vänligt af er, herr ?»
»Varnek, Fredric utan k Varnek.»
»Ett ovanligt namn», anmärkte han. »Jag har sett det någonstädes.»
»Om ni läser Piccadilly Review, så ser ni det hvarje vecka. Jag är den tidningens teater- och konstkritiker», tillade jag stolt.
»Teaterkritiker, å så förtjusande», utropade han föga manligt.
»Ja, men det är ofta ett besvärligt jobb. Sista veckan måste jag öfvervara premièren af en eländig, sentimental komedi, kallad 'Ett ångradt brott' af Mathilda Margetson, ett amatöralster, som höll på att taga lifvet af mig. Men nu här jag sagt er mitt namn. Hvad är edert?» »Molyneaux Marmaduke Molyneaux.»
»Jag tycker ej om Marmaduke, det låter så likt, marmelad. Jag kallar er rätt och slätt för Molly.»-
Han rodnade åt mitt fria språk.
Så kommo vi öfverens om att lägga bort titlarne och kalla hvarandra för Fred och Molly, och
(Fortsättning å sid. 786.)
*
Foto. Lindahls fot.-aff., Sthlm.
CHRISTIAN ERIKSSONS MARMORGRUPP
»Skogshandteringen och Sjöfarten», å portalen till Sundsvalls Enskilda Banks nybyggda hus vid Fredsgatan i Stockholm.
Efter fotografi.
ROLANDS-BRUNNEN I BERLIN, i dessa dagar aftäckt af käjsaren.
