Sida 1203
När jag från hemmet reste, en vän jag hade kär Och hänne i mitt hjärta i för hvarje dag jag bär. När stormarna de tjuta och sjön mot skeppet slår, Min tanke då till vännen i lilla hyddan går, Ja, han går.
På resa till Ostindien från Engeland vi gick, Då bref ifrån min broder på samma dag jag fick. Han sade: »Gode broder, jag dig berätta kan, Att flickan din har tagit en annan fästeman, Fästeman.»
Jag kan ej rätt uttala, hur ledsen jag då blef. Jag tänkte på de orden som bror min till mig skref, Jag läste alla brefven, som jag från hänne fått. Där tydligt stodo orden: »Du har mitt hjärta fått, Hjärta fått.»
Hur skall jag nu mig trösta? Det vet allena gud! När jorden börjar grönska, då vill jag sen gå ut På oceanen blå, på naturens stolta fält! Min lott är så utfallen, min gud har så beställt, Så beställt.
Nu har jag så beslutit i denna vinters tid, Att aldrig skall en flicka nu mera narra mig. Ty flickors kärlek varar, ja, blott en månads tid, Och är man längre borta, så ha de ändrat sig, Ändrat sig.
Nu har jag så beslutit i dessa vinters dar Och därför tar jag hyra, till Göteborg jag far; Ty jag vill en gång skåda och se min gamla mor Och så min kära fader, min syster och min bror Och min bror.
ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN», AF FRANS HEDBERG,
PÅ SÖDRA TEATERN I STOCKHOLM.
Foto. A. Olausson, Stockholm.
KAPELLPREDIKANTEN GULDBRANDSON: hr Bæckström. MOSS: hr Victor Lundberg.
EMILIA: Fru Fahlman.
Södra teatern i Stockholm har upptagit Frans Hedbergs dramatisering af Emilie Flygare-Carléns roman »Ett köpmanshus i skärgården», och har stycket, hvilket är gjordt med stor skicklighet på grundvalen af den gamla, städse spännande historien om brott och vedergällning, slagit mycket an.
Hr Bæckström, Fru Fahlman och hr Victor Lundberg fira nya triumfer.
