Sida 5112
UNGE'SKA BALLONGENS GONDOL VA1TENPROFVAS.
Gondolexperiment i vattnet företogos nyligen med kapten Ungea bekanta ballong för att utröna gondolens bärighet och öfriga egenskaper.
Experimenten skedde i Värtan, i närheten af Parkudden, och den med hvitt gummityg öfverklädda samt med långa luftpåsar på sidorna försedda gondolen bogserades i vattnet hit och dit af en liten ångare, medan ingeniörerna Wikander och Frænkel samt löjtnant Eneström tagit plats i gondolen. Det hela aflöpte väl.
Foto. Lindahls fot.-aff., Sthlm.
KAPTEN UNGE'S GONDOL PRÖFVAS I VATTEN: I korgen befinna sig löjtnant Eneström, ingenjörerna Wikander och Frænkel.
*
BYVÄDER.
För HVAR 8 DAG af C. C.
Badsocieteten var högst intrigerad. Man gaf sig knappast tid att hälsa på hvarandra vid morgonpromenaden, så ifrig var man att diskutera händelsen. Naturligtvis egentligen damerna, ehuru en och annan herre ej häller försmådde att låta sitt ljus lysa under diskussionen. Isynnerhet gamle major Eneman, som var societetens skvallerkrönikör, och alltid var på spaning efter nyheter. Saken i fråga var verkligen intressant, och åsikterna om huru historien skulle sluta, voro ganska olika.
Ända sedan den egentliga badtidens början hade badortsocietetens grädda med stort intresse följt en inför deras ögon sig utvecklande roman, ehuru dess uppränning var den mest hvardagliga i världen.
Hjälten var den af de unga damerna beundrade, af alla de unga herrarne afundade, vackre och elegante sjöofficeren löjtnant Höök; hjältinnan den af ingen beundrade, men af många afundade, rika grosshandlardottern från Malmö, fröken Agda Mörk. Vacker var hon ej, rolig var hon ej, men hennes pappa ägde fartyg och relationer i alla världens kanter, och de millioner dessa inbrakte, eller ansågos inbringa, spridde en gyllene glans kring hennes lilla obetydliga person. Man kan därför fatta att den sorgligt tomma plånbok, som hvilade öfver den vackre löjtnantens hjärta, med all makt sökte draga detta senare till ofvannämnda millioner. Att Agdas lilla sjuttonåriga hjärta redan tillhörde honom, var mer än tydligt för alla: så att i nära fjorton dagar hade den stående frågan varit: har han friat, eller skall han fria. Att han skulle få ett gynnsamt svar, var ju solklart.
Men nu ja nu komma vi till själfva den förveckling som så mycket intrigerade badsocieteten, och som ej kunnat utredas af major Eneman, oaktadt de ifrigaste spaningar!
För två dagar sedan aflämnade Göteborgsbåten en engelsk familj herre, fru och dotter den senare mer än vacker skön som ja, hvar och en får själf välja jämförande bild. Då musiken i badhusparken stämde sina instrument till den vanliga aftonkonserten, visste redan hvarenda en af de promenerande att den nykomna familjen var bottenrik rikare än någon i Sverige. Och att allt, allt skulle gå till den sköna unga dottern, som var enda barnet. Man kan föreställa sig med hvilket intresse allas blickar följde dem, där de spatserade fram och tillbaka i stora lindallén framför societetshuset; och hvilka djärfva förhoppningar uppstego ej hos många små fattiga notarier och underlöjtnanter. Men ännu mera stegrades intresset då man fick se huruledes löjtnant Höök steg fram, hälsade, och under liflig konversation fortsatte promenaden vid den sköna engelskans sida. Efter en stunds hviskande och undran hade man fått klart för sig på hvad sätt visste ingen att detta var gamla bekanta till löjtnanten från någon af hans sjöexpeditioner.
Ungherrarne kände sin antipati mot Höök växa, de unga damerna funno den främmande »simpel och
