Sida 604
EN LAPPKARAVAN PÅ GOTTLAND
torde väl höra till de mindre alldagliga företeelserna, men äro vi icke förty i tillfälle visa våra läsare ett par bilder af en dylik tagna från karavanens läger i en af »Östersjöns pärlas» fagra furuskogar där den vistats hela sommaren. Den lilla lapptruppen, som egentligen hör hemma i Oviksfjällen i Jämtland, utgöres af tolf personer, män, kvinnor och barn samt fem renar och tre hundar. Ursprungligen funnos sju renar, men hafva två af dem dukat under.
Det är ett gladlynt och fredligt naturfolk dessa lappar, -- friska, omedelbara, äkta nomadbarn. Följda af sin väktare gå renarne och beta, hvarvid de noga urskilja och uppleta det finaste gräset och maskrosor, hvilka senare de finna särskidt aptitliga. Dessutom äro de ej i saknad af sin föda från fjällen hemma i Jämtland, enär renmossa hämtas från en närliggande höjd »Lindeklinten», där riklig tillgång på dylik finnes.
A öfversta bilden synes lapplägret med tvänne kåtor, lappar, stora och små, renarna och en akja, i hvilken sitter en liten lappska, som med två enkla träpinnar väfver granna »nationalstrumpband». Själfva lappfar -- han är fader åt familjens tre äldre manliga medlemmar -- står vid den ena kåtans öppning. Gubben har för andra gången vid närmare 70 års ålder knutit hymens band med en liten glad lappska om några och tjugo vårar, hvadan svärmor är åtskilligt yngre än hennes sonhustrur.
Apropos giftas, ha lapparne ett verkligt praktiskt sätt att utan ord utgjuta sitt hjärta. När en sådan fjällens son blifvit kär, så smiter han i sena aftontimman upp bland fjällen för att i ostörd ro och i tysthet, vid den trollska månens eller midnattsolens sken, af trä tillyxa och snida en skål, i
Amatørfoto. EN DEL AF LAPPLÄGRET PÅ GOTTLAND.
form af ett hjärta -- är flickan mycket vacker, skall skålen förstås utföras på ett särskildt konstnärligt sätt -- hvilken han utan vidare ceremonier öfverlämnar åt sin hjärtans kär. Har hon då en annan i sin håg, stöter hon tillbaka handen, men om hon mottager skålen, så är trolofningen fullbordad.
På vår korrespondents fråga, hur karavanen trifdes på resande fot, svarades, att det nog i början var litet ovant och obehagligt, men numera hade äfven renarna vant sig vid klimatet och förhållandena.
De ämnade nu stanna öfver vintern på Gottland och bege sig hem på vårsidan -- för att slippa kölden, sade de.
RENARNE PÅ BETESMARKEN.
