Sida 5002
ERIK GEORG VALDEMAR NAPOLEON RUDIN.
Den bild, som i dag pryder HVAR 8 DAGS första sida, kommer att öfverallt i Sveriges land bli mottagen som bilden af en kär bekant. Författaren till »Evighetsvinkar» predikningar öfver kyrkoårets texter har genom sina varma ord, direkt sprungna ur ett ädelt hjärta, skaffat sig otaliga vänner, hvilka med vördnad och förtroende skåda upp till den gamle predikanten.
Den 20 sistlidne juli ingick ju visserligen förre ordinarie professorn i exegetik vid Uppsala universitet VALDEMAR RUDIN i sitt sjuttionde år. Men hans själ och hjärta äro lika ungdomliga som i forna dagar, och hans tro på, att »främlingsskaran» slutligen skall vinna seger och sedan det tusenåriga riket komma, är orubblig.
Att professor Rudin icke är någon vanlig ordets förkunnare, kan man bland annat förstå af den omständigheten, att Viktor Rydberg i mörka stunder hämtade tröst ur en af Rudin utgifven andaktsbok. Och det var professor Rudin förunnadt både att hålla griftetalet öfver den store skalden och tänkaren och att intaga hans stol bland de aderton i svenska akademien. Anspråkslös som få, förklarade professor Rudin vid sitt inträde i akademien, att om någon synpunkt berättigade honom till en plats där, vore det hans kärlek till det gemensamma sköna modersmålet och hans bemödande att låta det enkelt och utan flärd tjäna till det gudomliga ordets förkunnande.
Akademien hade emellertid nog främst tänkt på annat än språket i professor Rudins skrifter, när den kallade honom till sin ledamot och det var i korta, men för professor Rudins hela lifsgärning betecknande ord, som akademiens direktör, professor Tegnér, installerade den nye ledamoten:
»För er sade hr Tegnér har uppgiften aldrig varit att bryta ned. Eder styrka och eder lott har alltid varit att bygga upp eller må det sägas i ordets bibliska mening att uppbygga. De fyllda templen, hvarhelst ni talat, hafva mera än tillräckligt burit vittnesbörd därom, att ni väl förstått, huru man skall gripa människors hjärtan och bringa dem läkedom. Och bättre än någon annan, kan väl jag intyga, att eder vältalighet är af högre slag, än den som ligger i blotta orden. Bland edra skrifter handlar en om »det personligas betydelse vid förkunnandet af Guds ord». Hela er verksamhet utgör den vackraste illustration till denna boktitel. Ni har talat hvad ni själf djupt känt, därför hafva också andra så djupt känt hvad ni talat ...»
Erik Georg Valdemar Napoleon Rudin föddes den 20 juli 1833 i Tåby i Östra Ryd, Östergötland. Student i Uppsala 1851, tog han, djupt religiöst anlagd som han var, del i konventiklarne. Han blef 1857 fil. d:r och ägnade sig därefter, 185758 i England och Skotland, åt teologiska studier samt aflade 1859 dimissionsexamen. Samma år antogs han till föreståndare för Evangeliska fosterlandsstiftelsens expedition i Stockholm. 186269 var han föreståndare för Fosterlandsstiftelsens institution för hednamissionen och gjorde många utländska resor i missionsangelägenheter.
Rudin prästvigdes 1865 och aflade 1869 pastoralexamen, hvarpå han blef vikarierande komminister i i Klara församling i Stockholm. Han stannade här till 1872, då han tillträdde docenturen i exegetik vid Uppsala universitet, till hvilken befattning han utnämnts året förut, efter aflagd teologie kandidatexamen. Under sin komministertid vann Rudin stort rykte som utmärkt predikant, och man vallfärdade i stora skaror till det gamla Klaratemplet.
Rudin blef 1875 teologie adjunkt i Uppsala och kyrkoherde i Näs samt utnämndes vid jubelfesten två år senare till teologie doktor. Han blef samma år e. o. professor i exegetik och 1892 ordinarie professor i ämnet. 1884 utnämndes han till ledamot af bibelkommissionen och 1886 till kontraktsprost. Han har varit ledamot af kyrkomötena 1883, 1888, 1893 och 1898. Betecknande för hans tolerans är, att han väckt motioner om prästedens afskaffande och utbytande mot ett löfte.
Professor Rudins förnämsta skrifter utgöras af »Ord från altaret», »Evighetsvinkar», »Sören Kirkegaards person och författareskap», »Innehållsöfversikt af de särskilda evangelierna», »De mindre profeterna öfversatta och utlagda», »Uppsatser i teologiska och kyrkliga ämnen», »Vår heliga troslära», »V. Rydberg, minnesteckning», m. m.
Vi ha redan i det föregående framhållit det humana och kärleksfulla i professor Rudins verksamhet. Gud är för honom, enligt gamla och nya testamentets ord, den heliga kärleken, och det blifvande gudsriket kommer icke blott att bli ett inre, utan äfven ett yttre, hvari naturen själf skall taga del. Professor Rudins tro är en ljuflig och allt förenande tro, som bringar balsam åt trötta och sårade själar. Och den gamle predikanten är själf, för att använda ett af honom omhuldadt uttryck en högligen »älsklig» person.
*
RUDOLF VIRCHOW,
Efter fotografi.
När den världsberömde tyske vetenskapsmannen i okt. förra året firade sina 80 år, hyllades han af snart sagdt hela den bildade världen. HVAR 8 DAG lämnade då (se N:r 2) en kortfattad biografi jämte porträtt hvartill vi nu hänvisa när den gamle, i dessa dagar lagt sig till ro.
