Sida 2407
ETT MINNE AF JENNY LIND.
Fotografi speciellt taget för HVAR 8 DAG af firman Chickering & Sons, Boston, ägare af instrumentet nedan.
DET PIANO, SOM FÖRFÄRDIGADES I BOSTON ENKOM FÖR JENNY LIND, OCH HVILKET ANVÄNDES VID HENNES KONSERTER DÄRSTÄDES.
Ett minne af Jenny Lind, som i sitt slag torde vara ganska enastående, äro vi här i tillfälle visa våra läsare, nämligen det piano, som enkom förfärdigades för den svenska näktergalen, och som arrangerades speciellt efter hennes röst och begagnades vid hennes konserter i Boston. Det utställes jämte en hel del andra Jenny Lind-minnen å den af firman Chickering & Sons arrangerade stora utställning af antika och moderna musikinstrument i Horticultural Hall i Boston, där fotografien tagits speciellt för HVAR 8 DAG.
Då Jenny Lind den 27 sept. 1850 första gången uppträdde i Boston, var hon redan en världsberömd konstnärinna, den där skördat guld och ära i alla de stora europeiska metropolerna. Hennes impressario på den amerikanska turnén var den bekante P. T. Barnum och hon åtföljdes af barytonisten Belletti och pianisten Benedict.
Man kan göra sig en föreställning om den entusiasm för Jenny Lind, som rådde, då vi nämna, att en viss Dodge för sin biljett till hennes första konsert biljettförsäljningen skedde genom auktion betalade 625 dollars (omkr. 2,500 kr.) Inkomsten af denna konsert var 25,000 dollars, en enorm summa, då man betänker, att lokalen var synnerligen liten. Det rasade då för tiden i Amerika en formlig Jenny Lind-epidemi, och det gick så långt, att vid den politiska »Whig State Convention» i Worcester 1850 en af de röster, som afgåfvos till vice guvernörsämbetet lydde på Jenny Lind.
Det var också i Boston, som Jenny Lind två år senare gjorde bekantskap med och äktade pianisten Otto Goldschmidt. Efter sitt giftermål drog hon sig som bekant tillbaka till sin förtjusande villa vid London, delande sin tid mellan det lyckliga familjelifvet, kristlig välgörenhet och nit för sin konst. Hon uppträdde nämligen allt fortfarande oftast för välgörande ändamål å konserter, alltid hälsad med samma jubel. I England står hon i anseende som en af de ädlaste kvinnor, som lefvat, och hennes namn nämnes alltid med en nästan religiös vördnad och beundran. Ehuru bosatt utom fäderneslandet, ihågkom hon det tidt och ofta med frikostiga pänninggåfvor, och många äro både de kamrater och milda stiftelser, som hon hjälpt och understödt.
Som afslutning vilja vi anföra de vackra ord, som J. A. Josephson yttrar om Jenny Lind: »Kommer nu härtill», säger han, »en själfullhet, som vid föredraget af visan ej behöft det minsta koketteri eller själfsvåldiga utstyrsel för att låta den framstå i dess naiva skönhet, som för den dramatiska sången ej funnit blott det trognaste och sannaste utan äfven det varmaste uttryck, och som i oratoriet tager sin flykt mot de rymder, där den jordiska sången har sin urbild så kan hvar och en förstå, att Jenny Lind kan nämnas som ett bland dessa snillen, af hvilka under hvarje århundrade konsthistorien har blott få att nämna».
-
