Sida 1202
AUGUST BONDESON.
Intresset för allt, som rör vårt folklif, dess diktning, musik och lore i allmänhet, har ju på senaste åren genom många samverkande krafter vunnit en glädjande utbredning inom vårt land. En bland dem, som i synnerligen eminent grad bidragit till detta resultat, är d:r August Bondeson, hvilken nyligen börjat utgifvandet af små samlade visor, frukten af ett helt lifs med sällsynt entusiasm och energi bedrifna forskningar. Det verk han nu utgifver, kan också med allt fog göra anspråk på att kallas ett verkligt nationalverk, och säkert glädja vi månget hem, då vi nu vid juletid visa hans intelligenta, jovialiska drag och till dessa kunna foga en af honom själf författad, högst karaktäristisk biografi jämte en af hans allra som vackraste kärleksvisor, upptecknad i hans hembygds »Mesopotamien», som han kallar sitt kära Halland, »kungariket med de många floderna».
Och härmed lämna vi ordet åt August Bondeson själf.
*
På begäran af redaktionen för HVAR 8 DAG får jag härmed lämna några biografiska uppgifter.
Jag är ej, som ofta uppgifvits, direkt utgången ur den landtbrukande allmogeklassen. Min farfar, Bonde Ottosson, innehade visserligen ett kronohemman, Gislestad i Ljungby församling i Halland, men idkade såsom sin viktigaste näring byteshandel på Göteborg.
Min far, Carl Bondeson, född 1812, var handtverkare, skomakare och sadelmakare i Vessige.
Min morfar, skomakaren och klockaren i Sandvik i Småland Johannes Arvidsson Nygren, härstammade från en gammal, småländsk soldatsläkt. Han hade en för sina förhållanden rätt stor beläsenhet och en vacker boksamling, af hvars böcker jag från gossåren lifligt erinrar mig Jakob Freeses »Andelige och verldslige dikter», äfvensom Dödsdansen under titel »Det mänskliga lifvets obeständighet, eller samtal imellan döden och människor i allehanda stånd». Min morfar uppträdde till och med såsom tillfällighetspoet inom familjekretsen.
Lägger jag härtill, att af mina fyra morbröder två varit klockare och två gästgifvare, den ene på den i Halland så ryktbara Sjönevads gästgifvaregård, min ungdoms paradis, så har jag härmed redogjort för den närmaste släkten. Af Sjönevadsmorbrodern har jag lärt mig att spela fiol.
Den, som väckte mitt sinne för folkdiktningen, var min far. Ifrån min tidiga barndom underhöll han mig med sagor och berättelser. Hans minne var oerhördt. Allt, hvad han sett, hört och läst, stod präntadt i minnet. I hela omnäjden var han också känd och högt värderad för sin berättarkonst.
I sin krafts dagar hade han sitt arbete på icke mindre än aderton prästgårdar, där han alltid hade äran att med pastor loci få resonnera vid aftontoddin.
Omkring halfva antalet »Halländska sagor» har jag hört af honom. Några af dessa upptecknade jag redan så tidigt som 1871.
Ett planmässigt studium af allmogelifvet började jag 1876 med vandringar i skilda landskap för insamling af folkdiktning och etnografiska föremål. Och först, då jag kom ut i andra bygder, fann jag, huru rik på originalitet min egen hembygd var.
Som skolyngling i Göteborg lät jag trycka min första bok och lämnade i denna stad bidrag till tidningar.
Min princip vid folklifsskildringen har alltid varit den att med gamle Herodot låta detta vara detta. Jag har sökt att låta folket teckna sig själft genom att strängt iakttaga dess eget åskådnings- och uttryckssätt.
Med glädje har jag veckotals kamperat äfven i den fattigaste backstuga och med mitt värdfolk delat kost och förströelser, men äfven dess umbäranden och bekymmer.
Aldrig glömmer jag den nattstund, då jag på Dal, i backstugan hos Jakob Glader, krupit upp på träbänken, som pöste af en med torra ormbunkar fylld säck.
»Här ligger man ju så godt som en kung», sa' jag.
»Ja, han sa' så, lumpsamlaren med, som låg här i förrgår», svarade gubben Glader.
Göteborg d. 16 dec. 1901.
August Bondeson.
*
EN ÄNNU ICKE UTGIFVEN KÄRLEKSVISA UR AUGUST BONDESONS VISBOK.
Visan upptecknad i Vessige, Halland, 1884.
Ack, jag som många andra på hafvet vandra må, Så långt ifrån min hemort på oceanen blå, Bland främmande nationer jag söka skall mitt bröd, Förutan några vänner, som trösta i min nöd, I min nöd.
I sällskap har jag varit med engelsmänner här Och afrikanska negrar, som jämt mitt sällskap är, Därtill med spanioner, portgisare också, Ja, alla slags nationer under himmelen den blå, Ja, den blå.
