Sida 403
DE BLINDAS UNDERVISNING.
MED ANLEDNING AF DEN NYA BLINDSKOLAN I VEXIÖ.
Blindundervisningen är att anse som ett resultat af nyare tiders mera humanitära, och för de olyckliga och vanlottade ömmande tänkesätt.
Den första anstalt för blinda, som man egentligen med säkerhet känner, är det år 1260 af Ludvig IX upprättade »Hópital des Quinze-Vingts» i Paris för de soldater, som under hans första korståg förlorat ögonens ljus -- hvilken institution fortfarande äger bestånd. Men först långt senare var det man började tänka på att göra något för yngre blinda, och det dröjde ända till år 1784, innan Haiiy grundlade sitt institut. Hvad som närmast hos honom väckte tanken härpå, var, att han å ett förlustelseställe i Paris såg 8 à 10 blinda med brillor utan glas och äfven på annat sätt utstyrda stå framför notställ med uppslagna musikalier, utförande den mest missljudande symfoni, hvilket syntes mycket roa de närvarande. En helt annan känsla väcktes hos Haiiy, och han fattades af tanken på möjligheten att till dessa olyckligas bästa bringa till användning de medel, af hvilka de nu gjorde endast ett synbart och löjligt bruk, och fick härmed själfva grundtanken för blindundervisningen, nämligen att låta känselsinnet träda i synsinnets ställe.
En följd häraf blef en anstalt, efter hvilkens mönster snart blindinstitut i England och Tyskland uppstodo, och hvilkas sträfvan allt mer gick ut på att meddela ej blott undervisning i praktiska värf, utan äfven bokliga kunskaper och verklig allmänbildning.
Banbrytaren med afseende på blindundervisning i vårt land är protokollsekreteraren Per Aron Borg, som 1807 började meddela undervisning åt ett i hans familj upptaget ungt, begåfvadt, blindt fruntimmer. Resultaten väckte uppmärksamhet, fäste vederbörandes uppmärksamhet å Borg och hans verk, allt flere strömmade till i och för undervisningen, han erhöll statsanslag, ett institut bildades. Det förlades 1812 till öfre Manilla å Djurgården vid Stockholm. Trots talrika gåfvor, bl a. 14,000 rdr banko af d. v. kronprinsen, hade institutet dock att kämpa med betydliga ekonomiska svårigheter. På grund häraf och erfarenheten att det vore olämpligt att blind- och döfstumundervisningen förenades, upphörde om några år de blindas intagning.
Folkskolestadgan 1842 väckte sedan tanken på nödvändigheten af anstalter äfven för de blinda barnens undervisning, och 1844 beviljades 5,000 rdr af riksdagen till understöd åt en under Manilla instituts styrelse ställd särskild undervisningsanstalt för blinda, till hvilken Oscar I skänkte lägenheten öfre Manilla. Oaktadt dessa framsteg hämmades emellertid blindundervisningens utveckling af att den stod vid sidan af döfstumundervisningen vid Manilla, som där förblef skötebarnet. Så fortfor det till nyåret 1879, då blindundervisningen skilldes från Manilla och förlades till en särskild lokal i hufvudstaden, där den förblef till 1888, då den öfverflyttades till Tomteboda.
Enligt en 1877 tillsatt kommités förslag för fullständigt ordnande af blindundervisningen skulle tre slags anstalter upprättas i detta syfte, nämligen blindskolor för de yngre och institut för de äldre barnen samt handtverksskolor för dem, som mistat synförmågan vid mognare ålder, hvilket förslag 1883 antogs, och medel anslogos till en blindskola i Vexiö, som började sin verksamhet 1884, alltså jämnt 100 år efter upprättandet af den första undervisningsanstalten för blinda.
Blindskolan i Vexiö blef alltså den första i vårt land för yngre blinda. I maj 1893 inlämnades till k. m. förslag till ordinarie stat, och framhöll styrelsen samtidigt behofvet af en särskild byggnad för skolan. Sedan 1896 blindundervisningen genom särskilda författningar blifvit fullständigt ordnad, beviljades 1898 till blindskolans i Vexiö byggnad 117,000 kr., och hade stadsfullmäktige redan 1895 beslutit lämna fri byggnadstomt. I sin helhet betingar byggnaden 150,000 kr.
*
Det ståtliga och tidsenligt inredda institutet invigdes fredagen den 11 dennes, då dess föreståndare rektor G. A. Lyberg höll ett ytterst sakrikt och intressant föredrag om blindundervisningens historiska utveckling, ur hvilket vi tillåtit oss utdraga ofvanstående, hvarefter talarestolen bestegs af biskop Lindström, som höll ett högstämdt, varmt och af innerlig religiös känsla buret invigningsföredrag.
Han slutade med att viga huset in i Herrans namn och att bedja Gud gifva sin rika välsignelse och sin nåd till allt arbetet och dess frukter.
Ske alltså!
