Sida 2909
GENERALDIREKTÖR C. E. G. B. STORCKENFELDT.
Foto. Gratner, Bad Reicnenhall.
Generaldirektör Storckenfeldt, chefen för Telegrafverket, hvilken den 7 april insomnade i dödens ro efter ett långvarigt lidande, fick i lifstiden uppbära mycket klander för hänsynslöshet o. s. v. Hvarför? Helt enkelt därför att han mera såg till allas intressen än till några få enskildas. Men han var ju ämbetsman, statstjänare, och då var det ju så lätt att få till stånd en opinion mot honom.
Emellertid lät den praktiske mannen och det, sunda och genomträngande ingeniörsförståndet icke af detta skrik rubba sig i sin öfvertygelse och sina företag. Alla veta vi, hvad han ville: ett statens telefonväsende, ett enhetligt, förstklassigt telefonväsende, omfattande hela riket. Så långt hann han dock icke drifva saken, men han medhann dock mycket under sin arbetsamma, af en svår bröstsjukdom ständigt hotade bana. Oppositionen tyckes icke ens haft förmåga att nedstämma hans goda lynne. Generaldirektör Storckenfeldt, som i det allmänna medvetandet hade rykte om sig att vara en mäkta sträng herre, var i själfva verket icke blott en mycket tillmötesgående person, utan äfven i besittning af mycken humor. Han var en angenäm umgängesmänniska, och särskildt trifdes han tillsammans med tekniskt bildade personer. Och hans personal, de egentliga telegraftjänstemännen visste väl, att chefen helst uppmuntrade sina tekniskt bildade underordnade. Själf var han också i besittning af grundliga ingenjörskunskaper, såsom framgår af nedanstående korta, uppgifter, beträffande hans lif:
Född 1847 i Åsaka församling af Skaraborgs län, genomgick S. 1860--68 Jönköpings läroverk och Teknologiska institutet, arbetade 1866 såsom eldare vid statens järnvägar samt 1868--69 såsom ritare hos Nydqvist & Holm i Trollhättan och 1870 såsom filare hos Bolinders. Han företog därefter med statsunderstöd flera utländska studieresor, hvarunder han längre tider deltog i arbetet å lokomotivverkstäderna hos Borzig, Berlin, och Beyer, Peacock & komp., Manchester. S. blef därefter 1874 maskiningeniör och 1878 maskindirektör vid statens järnvägar, å hvilken sistnämnda plats han verkade till dess han 1890 kallades att på förordnande öfvertaga den efter generaldirektör Nordlander lediga platsen såsom chef för svenska telegrafverket, å hvilken plats han tre år senare utnämndes till ordinarie.
När en affärsman lyckas få till stånd omfattande finansiella företag, då talar man om denne mans »geni» och böjer sig för storslagenheten i hans planer, hvilkas framgång -- hoppas man -- nog skall vara till nytta också för det allmänna.
Men när en man, som är i statens tjänst, lyckas åstadkomma något alldeles ovanligt, praktiskt och pekuniärt inbringande -- då talar man om hänsynslöshet mot enskilda intressen, och man vill icke inse, att denne man, just genom att icke taga hänsyn till allehanda obetydligheter, som röra de privata intressena, i högsta grad tjänat det allmänna och härigenom alla individer, d. v. s. det stora hela.
Nej, de som råkat vara till hinders och komma i kännbar beröring med den väldige, när denne tagit ut stegen, de skrika högt, och deras medmänniskor, som icke ha klart för sig, huru det hänger ihop, utan endast höra skriken -- hvari ordet »staten!» blandar sig tidt och ofta, och »staten», det är fienden, i stället för att helt enkelt vara ett uttryck för den allmänna sammanhållningen -- de instämma i skriket och förstå icke, att den man, som oväsendet går ut öfver, är deras sanne vän, hvilken vill deras bästa!
*
Det svenska telegrafväsendet förskrifver sig från sept. 1853, då den första linien öppnades mellan Stockholm och Uppsala, 1 juli 1854 öppnades linien Stockholm-Göteborg via Uppsala, Västerås, Örebro, Mariestad, Venersborg och i sept. s. å. linien Göteborg-Helsingborg-Malmö.
Rikstelefonen, hvilken ju i främsta rummet var föremål för generaldirektör Storckenfeldts verksamhet, hade sin uppkomst 1884. År 1890, när S. tillträdde sin befattning, fanns blott en rikstelefonen tillhörande långlinie, mellan Stockholm och Göteborg. Telegrafverket hade då 3,338 ledningar om tillsammans 8,841 km. Abonnentantalet var 3,790 och antalet apparater 3,925. Vid början af 1901 uppgingo ledningarne till 42,734 om tillsammans 110,986 km. Antalet apparater utgjorde då 52,000! Intill slutet af 1889 hade utgifterna för statens telefonanläggningar samt inköp af enskilda telefonnät uppgått till kr. 1,386,535:14. Vid 1900 års slut uppgick värdet af rikstelefonledningarne i deras helhet till 20,468,326 kr., och öfverskottet af rikstelefonens verksamhet, som år 1889 var 171,310 kr., uppgick år 1900 till 1,697,335 kr.
Det är siffror, som tala -- tala högt om generaldirektör Storckenfeldts verksamhet.
-
