Sida 2709
CECIL RHODES.
Foto Mills, London.
CECIL RHODES. Efter det senaste porträttet, taget i Oktober 1891, strax före sista afresan från England till Sydafrika
För något mer än 30 år sedan, i september 1870, landsteg i Sydafrika en lungsjuk, fattig studentyngling för att genom klimatets inverkan söka bot för sitt lidande. Framkommen, beslöt han att draga till Kimberley.
I långsamma dagsresor, midt ibland en hop emigranter, gick färden längre och längre in i Sydafrika. Men hur långt han än trängde in i landet, i detta märkliga ökenland, på en gång så fattigt och så rikt, så såg dock Cecil Rhodes -- så hette den lungsiktige sjuttonårige ynglingen -- med beundran och häpnad, att det allt fortfarande var England han hade omkring sig, och han lofvade sig själf att egna sitt lif åt vidgandet af fäderneslandet, hvars enastående kulturella och banbrytande civilisatoriska makt nu stod framför honom i all dess storhet.
Brittannia måste bli större, bli världens härskarinna. Cecil Rhodes glömde aldrig detta. Det var hans dröm, och den ville han verkliggöra i lefvande lifvet. Detta mål traktade han efter med hela sitt väsens kolossala energi, det fullföljde den med järnhård konsekvens, utan att sky några medel. Han gick rakt fram mot målet: föll han, reste han sig igen och tog åter i med en våldsamhet och kraft, som endast fördubblats af motgången ...
