Sida 2516
HVAR 8 DAGS NOVELLBLAD. VI.
EN MODERN SJÖRÖFVARE. Öfversättning för HVAR 8 DAG.
Det hade länge rådt ett spändt förhållande melland England och Frankrike. För hvarje dag ökades upphetsningen de båda nationerna emellan. För alla var det klart, att kriget skulle förklaras endera dagen.
Under sådana omständigheter var det ingalunda behagligt för en engelsman att vistas i Paris, och Fred Hardy beslöt sig för att hellre använda den breda amerikanska dialekten, än onödigt stöta sig med omgifningen. Han besökte på grund däraf ofta en välkänd amerikansk bar, och blef där en dag tilltalad af en yankee och af honom bjuden på en äkta amerikansk grogg.
»Mitt namn är Hiram Schneider», sade främlingen, då de samtalat en stund.
»Mitt är Fred Hardy», svarade vår hjälte.
Så mycket hade främlingen inhämtat af sitt samtal med Fred, att denne var i behof af plats och bad honom besöka sig å hotellet. Följande dag styrde Fred sina steg öfver Boulevard des Capucines till Grand Hotel.
Han fick snart klart för sig att främlingen var en mycket rik man. Denne berättade, att han höll sig med lustjakt och behöfde en pålitlig person till »kapten å skutan», som han uttryckte sig. Som Fred varit med i boerkriget, hade han äfven någon kännedom om att handskas med kanoner och kulsprutor, och Fred, som märkte det intresse hans nya husbonde visade för dessa vapen, beslöt hålla god min och vara på sin vakt.
Följande morgon reste de till Cherbourg och foro direkt ut till dockorna. Där låg en ståtlig ånglustjakt, hvilken väckte Freds beundran. Fyra väldiga skorstenar tillkännagåfvo, att ångaren var snabbgående. Kommen ombord såg han till sin förvåning tvänne snabbeldskanoner å öfre däck.
Sedan Schneider fört Fred omkring och visat honom ångaren i alla detaljer, tog han honom med sig in i kajutan.
Här aftalades Freds löneförhållanden, och då han blef erbjuden 1,800 kronor i månaden, förstod han, att han kallats till en maktpåliggande post.
De foro sedan omedelbart tillbaka till Paris, där Fred beställde sig en elegant uniform. I land skulle han tjänstgöra som sekreterare, och han iakttog med hvilken uppmärksamhet hans herre i tidningarne följde händelsernas gång. Dagligen blef spänningen mellan England och Frankrike allt starkare, och man var fullkomligt viss om, att krig skulle utbryta. Då gaf Schneider ånyo order om, att resa till Cherbourg, och pä tåget såg Fred honom uppmärksamt studera sjöfartstelegrammen.
»En million pund», hörde Fred honom mumla.
Ankomna till Cherbourg, begåfvo de sig genast ombord å »La Sylphide», så hette ångjakten. Ännu en gång gick Schneider i land med en ångbarkass, och då han kom tillbaka, gaf han genast order att sätta ut till sjös, emedan krig blifvit förklaradt mellan England och Frankrike.
Följande dag höll Schneider ett tal till besättningen och förklarade för dem, att krig utbrutit mellan England och Frankrike och att det var deras skyldighet som fransmän att tillfoga fienden så mycken skada som möjligt.
»Men denna skyldighet medför utsikten, att få sina fickor fyllda med guld», sade han.
»Vi skola med all säkerhet möta ångaren »Majestic» på väg från Newyork med en million pund sterling guld ombord, och min mening är nu, att vi skola öfverflytta denna summa till vårt skepp.
»Hvad säger ni om det gossar?» slöt han sitt tal.
Med entusiastiska jubelrop besvarade de frågan, och till Freds stora förvåning fick fartyget snart ett annat utseende. Snabbt plockade man bort promenaddäcken för- och akterut, och genom hydrauliska apparater höjdes en väldig femtoncentimeters kanon jämte en del kulsprutor upp i skottlinie.
Schneider lät sedan kalla Fred till sin kajuta, och här förklarade han närmare sin plan. Som, han ej vågade anförtro sig åt någon annan af de ombordvarande, ville han ha Fred med sig ombord å »Majestic», då vi fått den »att sakta farten.»
»Då vi komma ombord», sade han, »gå vi till kaptenen och meddela honom, att krig är förklaradt, och att han endast har att utlämna skatten till oss.»
»Men om han vägrar», inföll Fred.
»Välan, då visa vi honom våra kanoner och. säga, att han har att vänta en salva i vattenlinien. Ni tilltalar honom först på franska. Skulle han icke förstå det, så tar jag vid och förklarar saken för honom.»
Under två dagar gick ångjakten för full maskin framåt. Manskapet öfvades flitigt i kanonexercis, och allt syntes vara mycket väl planlagdt.
Först på tredje dagens morgon fick man se röken, af ett fartyg, och snart stucko äfven masterna upp öfver synlinien. Det var »Majestic».
Klädda i franska flottans officersuniformer gingo Fred och Schneider af och an på kommandobryggan.. Han hade låtit hissa engelska unionsflaggan på halfmast, och lät fartyget ligga drifvande för vinden. När kaptenen å »Majestic» observerade denna nödsignal, stoppade han och slog back. Genast sprungo Schneider och Fred i ångbarkassen. Officerarne ombord fingo order att ej visa kanonerna, förr än Schneider gaf tecken därtill. Hafvet var lugnt som en spegel, och snart hunno de fram till »Majestic»; De mottogos vid trappan af tvenne officerare.
»Hvar är kaptenen?» frågade Fred på franska.
»Det är jag», svarade en ung man.
»Talar ni franska?» fortsatte Fred.
»Nej, jag har ej lätt att förstå er!» ljöd svaret.
Då tog Schneider vid och förklarade på bruten franska, att krig utbrutit emellan England och. Frankrike, att hans fartyg var ett franskt krigsfartyg, hvadan »Majestic» nu var i hans våld såsom god pris, och »gjorde kaptenen klokast i att utan vidare öfverlämna den million pund i guld, som han hade ombord», mente han.
Kaptenen vägrade, blek af raseri. Schneider hotade skjuta honom i sank, i det han gjorde ett tecken med handen. Nu blef det också liflig rörelse ombord å »La Sylphide», men några skott hördes ej af.
»Tänk på edra passagerares lif», sade Schneider patetiskt.
Kaptenen tycktes på väg att bli förvirrad, men i detsamma inföll Fred på ren engelska:
»Ni har ingenting att frukta, ty jag har afbrutit hvarenda tändnål ombord på det där fartyget, så det är alldeles oskadliggjordt. Gå ni bara för fulla fart framåt, herr kapten!»
Med ett skri af förbittring drog Schneider sin revolver, aflossade ett skott mot Fred och sprang: ned i sin ångbarkass. Han stod snart ombord å sin ångare igen, och nu började en skarp hetsjakt.
»La Sylphide» fann emellertid snart nog för godt att inställa förföljandet, då några engelska örlogsmän visade sig vid horisonten.
Passagerame ombord på »Majestic» samlades i en ring kring Fred. Läkaren, som förband hans sår, fann att kulan hade inträngt i axeln, dock utan att förorsaka någon allvarsam skada.
Fred berättade nu sitt äfventyr, och då »Majestic» ankom till Liverpool öfverlämnades till honom en större summa pänningar, hvilken tillräckligt ersatte honom för all sveda och värk.
