Sida 5216
HVAR 8 DAGS NOVELLBLAD. XXV.
ARTISTENS KAPPA. Italiensk novell. Öfversättning för HVAR 8 DAG.
En dag i januari år 1526 anlände en resande till staden Florens och tog in på värdshuset »Gyllene Solen».
Då han endast medförde en liten koffert som resgods, antog värden, att han var fattig, och anvisade honom därför ett litet vindsrum, kändt som »rummet n:o 40».
På den tiden var det icke vanligt att de resande uppgåfvo sina namn, utan då någon på ett värdshus ville mottaga sina bekanta, behöfde han endast uppgifva hvilket rum han bebodde på detta sätt kunde de resande främlingarne förblifva alldeles okända för både värden och betjäningen på värdshuset.
Efter en veckas förlopp presentetrade värden sin okände gäst räkningen på kost och logi, då denne till hans stora förvåning och förargelse berättade, att han ej ägde ett öre i sin börs, men dagligen väntade på pänningar hemifrån. Han bad värden ej vara orolig, ty han skulle säkert betala så snart den väntade summan anlände.
Värdshusvärden gick sin väg, högligen uppbragt, ty den resande främlingen hade dagligen spisat de finaste rätterna och valt det mest utsökta ur hans dyrbara vinlager. Nu fruktade han, att han skulle förlora hela sin fordran.
Åter förgick en vecka, och då värden ånyo kom med räkningen, fick han samma svar som förut.
Förbittrad kastade han en blick omkring sig i rummet och upptäckte till sin glädje en elegant, pälsbrämad kappa hänga på väggen, och hvilken han i en hast värderade till minst femhundra floriner.
Då han gick ned för trappan mumlade han för sig själf, att om mannen vid slutet af tredje veckan icke betalte sin skuld, så skulle han taga kappan i mät för sin fordran.
Några dagar senare ankom ett bud med ett bref till den resande på rummet n:r 40. Då värden antog att det innehöll pänningar, skyndade han att själf bära det till främlingen.
Då denne fick se sigillet, utbrast han:
»Ah! Det käjserliga vapnet.» Sedan han läst innehållet tillade han: »det innehåller en befallning till mig att genast resa till Bologna, hvarest tyske käjsaren önskar träffa mig. Antagligen kommer ett käjserligt ekipage och hämtar mig, alldenstund jag reser på hans majestät käjsarens bekostnad!»
»Men, min herre, innan ni reser får ni vara god betala er skuld, hvilken nu belöper sig till 150 floriner!»
»Ni vet alltför väl, min gode man, att sedan jag kom hit har jag ej fått mottaga mer än ett bref, och då jag ej erhållit de pänningar jag väntat på, kan jag naturligtvis ej betala er. Men jag är en ärlig man och vill ej bedraga er, jag skall sända pänningarne från Bologna!»
»Men då ni ej har några pänningar att betala med nu, har ni väl ingenting emot, att jag behåller den där kappan i pant. Så snart ni sändt mig betalning för min räkning, erhåller ni kappan tillbaka.»
»Kan ni verkligen begära att jag skall resa utan kappa i ett väder som detta?»
»Ni måtte väl förstå, min herre, att jag verkligen behöfver mina pänningar!»
»Hårdhjärtade, obarmhärtiga människa »
Han blef afbruten af en kypare, som underrättade honom om, att den käjserliga vagnen anländt.
»Tack!» svarade han. »Var god bär ned min koffert, jag skall komma genast!»
Värden följde honom till dörren och sade:
»Farväl då, min herre, vi äro således på det klara. Jag för min del skall stå fast vid vår öfverenskommelse!»
Så snart gästen rest, skyndade han upp för trappan för att närmare granska den dyrbara kappan, men huru missräknad och förargad blef han ej, då han försökte taga ned den från spiken och fann att det endast var en tafla.
»Tjuf! Bedragare! Han förtjänte att hängas!» utropade han och stampade af raseri, så att alla gästerna kommo rusande ut ur sina rum för att utröna orsaken till detta oväsen,
»Ack, mina herrar, se på den målade kappan! Den man, som bebodde detta rum, reste sin väg i dag utan att betala sin räkning, och vi öfverenskommo, att jag skulle få behålla som pant hans dyrbara kappa, värd minst 500 floriner, hvarpå den lymmeln packade ned den och lämnade endast kvar denna förfalskade kopia; till på köpet kallade han mig hårdhjärtad och obarmhärtig!»
Bland åskådarne fanns en person, som var något konstkännare, hvilken yttrade:
»Ni är både okunnig och otacksam, ty ni har kommit i besittning af ett konstverk af oskattbart värde. Om ni handlar förståndigt, skall den åt er inbringa en förmögenhet. Begär blott af hvar och en som önskar se den en florin, och ni skall inom kort vara rika karlen.»
Värdshusvärden, hvilken blef förvånad öfver det beröm, som främlingen slösade på taflan, beslöt att följa rådet, i hopp att på så sätt få igen sin fordran.
Följande dag spreds ryktet om taflan öfver hela Florens och så allmänt intresserad blef man af att se den märkliga kappan, att då kvällen kom, hade värden å »Gyllene Solen» redan fått in 800 floriner. Och då det senare blef bekant, att den underbara taflan var målad på skämt af den store mästaren Titian, hvilken på detta sätt velat straffa den snåle värdshusvärden, kommo icke blott florentinerna i stora hopar, utan folk från många närbelägna städer strömmade till för att beundra detta mästerverk af den ryktbare konstnären, hvilken Karl V kallat till Bologna för att måla sitt porträtt.
Den lycklige värdshusvärden blef till sist så förmögen på att förevisa sin tafla, att han skref ett bref och bad Titian om ursäkt. Denne svarade, att han verkligen var förvånad öfver att ett så obetydligt alster af hans pensel skulle kunna inbringa em så stor summa, och ehuru han i egenskap af värd gjort sig så litet förtjänt af någon belöning, fick han dock behålla alltsammans med villkor, att han för framtiden ville lämna fri kost och logi åt någon fattig artist, som händelsevis komme att söka sitt härbärge i hans värdshus.
*
HVAR 8 DAG har afslutat sin III:e årgång med detta 52:a häfts och tager tillfället i akt att uttala ett tack till sin stora läsekrets, till försäljare och till alla dem som med ord och bild af olika slag bidragit till den exempellösa framgång HVAR 8 DAG rönt i ytterligare grad under den nu tilländalupna årgången.
*
Prenumeranter och lösnummerköpare uppmanas att bevara den nu stundande IV:e årgångens häften, enär vid dennas slut en ny och större pristäflan om en blifvande "Illustrerad sammanfattning" då kommer att ske. Se cirkuläret för IV:e årgången, nu utkommet.
*
Den som vill försäkra sig om en komplett IV:e årgång bör prenumerera i tid, enär utgången upplaga af häfte icke omtryckes. Prenumeration emottager hvarje svensk Postanstalt, Bokhandel och Tidningsförsäljare.
REDAKTIONEN.
