Sida 4010
NÄR KRÖNINGEN NSTÄLLDES.
Londonkorrespondens till HVAR 8 DAG.
Efter fotografi. KRÖNINGSDEKORATIONERNA Å BANK OF ENGLAND OCH BÖRSEN (hvaraf endast en del synes).
Allt var i ordning. Flaggor, illuminationer, guirlander. T. o. m. vädret hade ändtligen tagit reson, och solen var kanske något ihärdig i sina bemödanden att ta det försummade igen.
Kungen blef -- läste man i tidningarna -- för hvarje dag bättre från den lindriga förkylning som angripit honom. Och i måndags anlände han från Windsor till London och underhöll samma afton en lysande samling af furstliga gäster. Detta var ju äfven ett godt tecken på att hans indisposition tagit en god vändning och att han nu var så återställd, att intet hindrade hans inträdande i medelpunkten af veckans alla festligheter.
De nyfikna och glada skarorna på Londons dammiga gator blefvo allt tätare och trängseln allt värre. Sittplatserna på läktarne efter processionsrouten blefvo alltmera efterfrågade och priserna visade en sakta tendens att stiga. Massor af utländingar anlände, extratågen förde den ena furstliga representanten efter den andra upp till kröningsstaden. Skeppen samlades nere vid Spithead.
Alla ordnande anordningar voro vidtagna, gatustängsel uppsatta, trafiktider bestämda. Allt var i väntan.
Då -- två dagar före ceremonin i Westminster Abbey, två dagar innan det imponerande resultatet af alla jättelika förberedelser skulle afvecklat sig -- då inträffade det som ingen vågat vänta och som ingen haft anledning att förutse. Kungen, var dödssjuk! Ingen kröning, ingen procession, ingen flottrevy! Allting uppskjutet på obestämd tid.
Verkan af denna underrättelse var kolossal. Först stod man som lamslagen och vågade icke tro sina egna ögon. Sedan blef det en oerhörd rusning efter tidningar, hvilka gåfvos ut i flera extra upplagor och ändock slutsåldes på en kort stund. Utanför Buckingham Palace samlades snart stora skaror, som ängsligt väntade på vidare underrättelser, och många ha stått i stum förbidan utanför slottet hela natten för att utan uppskof få del af den bulletin som härnäst skulle utfärdas.
Störst är naturligtvis spänningen med afseende på den utgång konungens sjukdom skall få. Men det kommer allt att svida i själen på mången, då man nu skrider till nedtagandet af läktare och dekorationer, hvilka ju aldrig fått fylla sin mission. Äfven om kungen är utom fara kommer man att känna detta grofva streck i räkningen som en stor shock. Peguè Ennes.
