Sida 2406
»Jag var för blyg», mumlade han. »Jag vågade ingenting säga, då vi voro tillsammans -- jag hade ju intet att bjuda henne på -- så fick jag denna plats -- jag vågade ej uppsöka henne -- för att personligen bedja henne blifva min hustru -- jag skref -- --»
Han försjönk i en slags halfslummer eller dvala, så att majoren sakta drog testamentet ur hans hand, stängde lådor och fack samt lofvade värdinnan att återkomma tidigt följande morgon.
Han kunde ej nog förundra sig öfver det gamla originalets idé, att ej bryta brefvet. Han hade kunnat skratta däråt, om det ej på samma gång förefallit honom så djupt sorgligt. Han påminte sig från sin löjtnantstid en ingeniör Brisskow, som varit disponent på det stora bruket utanför staden, och hvilkens hus alltid var öppet för traktens ungdom. Efter hans död flyttade änkan med sina barn upp till Östersund, och med den tidens dåliga kommunikationer gick det lätt att alldeles förlora folk ur sikte.
Under en sömnlös natt gräfde han i sina gamla minnen, och där fann han ett gladt bröllop, där Bark varit marskalk och Marie Brisskow tärna. En glad, vänlig, vacker flicka -- sedan hade han aldrig sett henne mer.
Tänk om här förelåg tvänne personers förlorade lefnadslycka! Hvad hade ej kunnat blifva af den gamle, buttre enstöringen, om han varit omgifven af en glad, lefnadsfrisk hustru och muntra barn? Hvar och hur hade väl den täcka, lefnadsglada flicka, som han mindes, vissnat bort?
Då han morgonen därpå återvände till sin gamle vän, låg denne död i sin säng, med ett belåtet leende på lapparne, och det obrutna brefvet i de sammanknäppta händerna.
Majoren lossade det sakta och bröt sigillet med darrande hand -- det var: »Ja!»
-
DEN STORA FABRIKSBRANDEN I GÖTEBORG.
Foto. Rinman, Göteborg.
ROSENLUNDS TEXTILFABRIKER FULLKOMLIGT ÖDELAGDA.
En af de svåraste eldsvådor, som på länge hemsökt Göteborg, timade på morgonen den 6 mars, då Rosenlunds stora textilfabriker fullständigt ödelades. Arbetet å fabriken hade börjat som vanligt kl. 1/2 7 å morgonen, då omkring 10 min. därefter en lina slirade i en s. k. mullstol i spinneriets tredje våning och antändes. Det lättantändliga arbetsmaterialet fattade eld, och med linan flög elden också tvärs öfver lokalen. Innan man ens rätt hann fatta, hvad som försiggick, stod hela den väldiga fabriksbyggnaden i lågor, och endast med stor svårighet lyckades arbetspersonalen att komma ut i det fria -- en del hann ej ens få ytterplaggen med sig! Hela den stora fabriken med dess dyrbara maskiner, inventarier och lager ödelades i grund på mindre än två timmars tid, så att nu blott de nakna murarne, och äfven dessa ramponerade och fallfärdiga, återstå. Ej mindre än 475 personer, de flesta kvinnor, bli genom branden arbetslösa; och en del pänningar, tillhörande en af arbetarepersonalen grundad kassa ha ock gått förlorade. Brandskadan anslås till den för våra förhållanden betydliga summan af innemot två millioner kronor.
-
