Sida 306

PROFESSOR TOBIAS ROBERT THALÉN.

BENE EMERITUS I K. VETENSKAPSSOCIETETEN I UPPSALA.

K. Vetenskapssocieteten i Uppsala gaf den 4 okt. middag för sin afgående sekreterare, f. professor T. R. Thalén, hvilken i öfver 20 år varit societetens sekreterare och i öfver 40 år dess bibliotekarie, i hvilken befattning han ännu kvarstår.

Sedan h. m. konungens skål druckits, föreslogs hedersgästens skål af societetens n. v. ordf., prof. Axel Lundström, som tolkade sällskapets varma och uppriktiga tacksamhet för det korrekta sätt, hvarpå dess sekreterare alltid handhaft dess angelägenheter, fört dess protokoll och skött dess in- och utländska korrespondens; för den samvetsgrannhet och kritiska vaksamhet, med hvilken han vårdat societetens vetenskapliga verksamhet, sådan denna framträdt i dess från trycket utgifna handlingar, och slutligen för den uppoffrande oegennytta, med hvilken han afstått från all pekunier ersättning, för att af de sammansparade sekreterarearvodena bilda en fond, -- vid senaste revision öfverstigande 10,000 kronor -- som nu ställts till societetens förfogande.

Foto. Dahlgren, Uppsala.

Societetens i staden boende ledamöter voro nästan mangrant samlade och från hufvudstaden hade infunnit sig universitetskansleren f. d. statsrådet Gilljam, generaldirektör Almén samt professorerna Mittag-Leffler, Rosén och Sjögren.

Tobias Robert Thalén är född i Köping den 28 dec. 1827, blef student i Uppsala 1849 och fil. d:r 1854. Han kallades sedan till docent i astronomi 1856, i fysik 1859, blef adjunkt i fysik och mekanik 1861 och professor i mekanik 1873 samt i fysik 1874. Th. tog 1896 afsked från professuren. 1889--91 var han Uppsala universitets prorektor.

Prof. Thalén är, som bekant, ansedd som en af våra allra främste fysici, särskildt på magnetismens och spektralanalysens områden. Han har utgifvit en stor mängd skrifter, är ledamot eller hedersledamot af flere in- och utländska akademier och lärda sällskap samt innehar höga ordensutmärkelser.

F. D. JUSTITIERÅDET S. R. D. K. OLIVECRONA.

I sitt 85 år ingick den 7 okt. f. justitierådet S. R. D. K. Olivecrona, en af våra allra främste män på rättsvetenskapens område.

O. är född på Märsvik i Värmland, blef student 1836, fil. d:r 1839 och juris kand. 1842. Fem år senare blef han docent i kriminalrätt vid Uppsala universitet och var, sedan han 1851 aflagt juris lic.- examen, 1852--68 prof. i allmän lagfarenhet och romersk rätt i Uppsala, hvarifrån han sistnämnda år kallades till ledamot af högsta domstolen, från hvilken befattning han tog afsked 1889.

O. har utgifvit många arbeten, hvaraf »Om dödsstraffet» ådragit sig särskildt stor uppmärksamhet och gjort sin författare europeiskt ryktbar. En sällsynt utmärkelse tillföll äfven den genialiske juristen, när han 1877 kallades till korresponderande ledamot af Franska institutet.

Den gamle mannen, som 1898 hade sorgen förlora sin maka, känd som begåfvad skriftställarinna, är fortfarande vid utmärkt vigör, och följer med mycket intresse dagens händelser.

REKTOR EDVARD PALMGREN.

Sitt 25-års jubileum firade d. 16 okt. Palmgrenska samskolan i Stockholm. Det var nämligen år 1876, som rektor K. E. Palmgren grundade »Praktiska arbetsskolan för barn och ungdom», som sedan utvecklats till en stor och betydelsefull läroanstalt.

»Så är det han» -- säges bl. a. i en med anledning af jubileet af d:r H. Lindegren utgifven skrift -- »som först i de skandinaviska länderna och, så vidt vi veta, i hela Europa har upptagit samundervisningen och skolslöjden på sitt program, han har vidare för att kunna göra undervisningen mer praktisk och fruktbringande för lifvet först bland vårt lands skolor tillämpat ämnesvalfrihetens princip; och slutligen har han genom en själfständigt utbildad genial metod verkat för en grundlig reform af språk-, sång- och teckningsundervisningen. »

Den som har hedern af detta reformarbete är skolans stiftare och ledare, Edvard Palmgren, som också haft glädjen att se sitt verk så småningom allt mera uppskattadt. Sedan 1883 åtnjuter skolan ett rätt ansenligt årligt statsunderstöd.

S. R. D. K. OLIVECRONA.

EDVARD PALMGREN,

Skannad sida 38