Sida 3202
En gedigen musiker och en gedigen man... Huru än böljeslagen gå i den svenska musikaliska världen, har förste hofkapellmästaren Conrad Nordqvists kapacitet dock aldrig varit omstridd, utan hans taktpinne har ständigt förmått att uppväcka vackra stämningar och bifallsstormar.
Johan Conrad Nordqvist har, om någon, passerat graderna. Han har gått långsamt, men säkert framåt, tack vare sin stora begåfning och sitt rastlösa arbete. Han har kanske aldrig bländat, men det ljus han utsänder är icke desto mindre klart. Hans genius brinner med en lugn och ihållande låga.
Född den 11 april 1840 i Vänersborg, där fadern var musikus, blef Nordqvist vid endast åtta års ålder elev vid Vestgöta-Dals regementes musikkår, hvilken den lille trumslagarepojken följde ut i danska kriget 1848. Följande år blef han nummerspel och fick 1855 hautboists namn, heder och värdighet för sin ovanliga skicklighet.
Nordqvist antogs 1856 till elev vid konservatoriet i Stockholm och förste violinist vid Ladugårdslandsteatern, blef 1859 altviolist i hofkapellet och 1862 musikanförare vid k. teaterns balett.
Vid 26 års ålder aflade Nordqvist examen som organist, musikdirektör och musiklärare vid högre läroverk och erhöll då det högsta betygsantal, som dittills uppnåtts. Han blef därpå musikdirektör vid Jönköpings regemente, hvars musikkår af honom grundligt ombildades, samt sedan vid Marinregementet.
Under åren 1867--68 uppehöll Nordqvist sig med statsunderstöd i Dresden och Berlin, sysslande med komposition. Han blef 1870 ledamot af Musikaliska akademien samt harmonilärare vid konservatoriet, 1875 organist i Storkyrkan, 1876 kormästare vid k. lyriska scenen, 1879 andre samt 1885 förste kapellmästare och hofkapellmästare. 1888 öfvertog Nordqvist genom kontrakt med regeringen ledningen af operan, hvilken, som man torde erinra sig, hade att kämpa mot åtskilliga svårigheter, men lämnade denna befattning 1892, i det att han samtidigt utnämndes till förste hofkapellmästare.
Nordqvist har äfven medhunnit att 1868--74 vara musiklärare vid Nya elementarskolan och gymnasium samt 1886--89 dirigent för Musikföreningen. Han uppträdde i forna dagar ofta på konserter, mest i stråkkvartetter, där han helst spelade altviolen.
Den talangfulle och energiske mannen har äfven gjort sig bemärkt som kompositör. Han har sålunda komponerat baletter, orkestersaker, pianostycken, sånger, m. m., Den härliga »Sorgmarschen vid Carl XV: s begrafning» torde vara den mest kända af Nordqvists kompositioner.
Som orkesteranförare är Nordqvist lugn och bestämd. Han ingifver en känsla af trygghet, och hofkapellet har under hans ledning städse intagit en hög ståndpunkt.
*
AXEL NORDQVIST.
Det har tyckts oss passande att i samband med fotografien af förste hofkapellmästaren Nordqvist återgifva en bild af hans son, den unge lofvande sångaren Axel Nordqvist, hvilken i fjol debuterade å Stockholmsoperan som Siegmund i »Valkyrian» och förliden söndag uppträdde å samma scen som Don José i »Carmen», i det att han tillbringat den mellanliggande tiden i Tyskland under studier. Hr N., som haft till lärare professor Emerich i Berlin, har uppträdt på operan i Graz -- den största österrikiska operascen näst efter Wieneroperan -- och Kiel som Siegmund, Faust och Don José.
Som ett kuriosum kan nämnas, att hr Axel Nordqvist redan år 1878 uppträdde å k. teatern i Stockholm och äfven då i Carmen -- nämligen som statist.
AXEL NORDQVIST.
*
