Sida 5010
OSCAR ELIASON.
Foto. Flodin, Stockholm. OSCAR ELIASON som grefve Corniski i »Niniche».
I »Niniche», det uppsluppna lustspelet, som fortfarande hvarje afton uppföres för fullt hus å Djurgårdsteatern, spelar, som bekant, en viss grefve Corniski en betydande roll. Denne Corniski, polsk diplomat och i hög grad enfaldig, har gift sig med den forna varietésångerskan Niniche utan att taga reda på hennes förflutna. Han sväfvar sålunda i fullständig okunnighet härom, så han tror, att han är gift med en högättad dam, och då han af sitt lands regering får i uppdrag att af Niniche återköpa en del bref, som arfvingen till Polens krona varit oförsiktig nog att skrifva till den bedårande kvinnan, uppkomma till följd af grefve Corniskis inskränkta förstånd de befängdaste misstag och förvecklingar. Men den polske diplomaten förlorar icke kontenansen, och det är med orubbligt lugn, som han frikostigt utdelar sina Georgskors för att kunna uppfylla sin viktiga mission vis-à-vis de viktiga brefven. Hvad betyda några dussin ordnar för Polen? Hvad betyda några dussin ordnar i allmänhet?
»Niniche's» författare har i grefve Corniski på ett dråpligt sätt parodierat diplomaterna, hvilka anses så sluga, men icke sällan låta draga sig vid näsan, och hvilka måste uträtta många struntuppdrag, men göra det på ett sätt, som om världens ve eller väl berodde häraf.
På ett dråpligt sätt utföres äfven för närvarande å Djurgårdsteatern grefve Corniskis roll af hr Oscar Eliason, hvilken förut i landsorten innehaft den samma. Hr Eliason har anlagt en mask, som erinrar om både käjsar Franz Joseph och generalen grefve Lagerberg. Han gör i hela sitt uppträdande verkligen intryck af gammal diplomat med orubblig öfvertygelse om vikten af sin mission. Han sätter, med ett ord, full karaktär på rollen, utan att komiken i minsta mån lider häraf. Man skrattar godt åt grefve Corniski, men det är icke utan, att han också kommer en att tänka allvarliga tankar på, huruvida man själf icke oftare, än nyttigt är, låter draga sig vid näsan af herrar diplomater i olika skepnader.
Oscar Eliason, är en af våra mest framstående skådespelare och särdeles mångsidig. Man må endast höra, att han spelat pastor Manders i »Gengångare», Antolycus i »En vintersaga», Paul Hansen i »En skandal», Gustaf Vasa i Strindbergs stora skådespel med samma namn, Pinglet i »Spökhotellet»! Är han karaktärsskådespelare eller lustspelskomiker? Frågan är icke så lätt att besvara. Själf anser hr Eliason nog, att han är karaktärsskådespelare; han förklarar åtminstone, att han vill vara det. Men eftersom han är anställd hos direktör Ranft, får han naturligtvis mest uppträda i lustspel.
Hr Eliason verkar alltid med högligen enkla medel. Hans röst har få skiftningar, minspelet är obetydligt, och han gestikulerar föga. Hvad som bär upp det hela och gör hr Eliason till den artist, som han är, är intelligensen, hvilken besjälar hans uppträdande. Det är intet tomrum bakom masken, utan tankar och själ.
Jämförelsevis ung till åren, bör Oscar Eliason hinna med att åstadkomma mycket. Och skulle han verkligen komma att i högre grad än hittills uppträda i den allvarliga genren, är allmänheten nog icke att därför beklaga, om den också då får på teatern skratta mindre än förut.
O. R.
*
VALBORG SVÄRDSTRÖM.
foto. Flodin, Stockholm. VALBORG SVÄRDSTRÖM som Mignon.
Vi återgifva här ett icke förr reproduceradt, särdeles vackert porträtt af den unga, begåfvade sångerskan, väl en af operans mäst populära yngre artister.
